Maja's Selections

Om kärlek.

Alla vet ju att när man är ifrån varandra så blir man påmind om hur mycket man egentligen tycker om varandra. Även om jag ofta skojar här och i podden om vårt förhållande så vet alla som känner oss hur sanslöst kära vi är i varandra. Att jag kan klaga på honom och hans dåliga vanor spelar ju ingen roll när man vet hur jag tittar på den där människan. Jag tror säkert att det kan låta naivt när jag pratar om oss. Vi är ju trots allt bara inne på år sex tillsammans och vi är nu gifta. Att vi ska vara tillsammans föralltid är någonting vi verkligen tror på men med det sagt så förstår vi ju även att det kommer krävas jobb.

Men nu vill jag bara skriva om kärlek. På ett naivt och knäppt sätt. För jag älskar honom så mycket att jag just nu bara vill flyga hem till England och pussa på hans ögonlock och lukta i hans nacke när han nyvaken på morgonen varken vet vad klockan är eller i vilket land han befinner sig i. Jag vill bara ha honom nära. Vara med Victor. Leva med honom.

När jag är ifrån Victor så kan jag märka hur smådetaljer i livet får mig att skratta. Saker som han har lärt mig eller försöker lära mig. Hur hans tillvaro i min vardag saknas när jag är ensam.

Han tjatar jämt på mig om att stänga tandkrämslocket. Han kan ropa in mig i badrummet för att visa hur den torkade tandkrämen har fastnat kring hela tuben och hur han med en sax måste plocka bort det för att få ut någonting på sin tandborste. En stund i vår vardag då jag vill slå honom, fast jag alltid skrattar när jag ser hans irriterade min och hur han lugnt och pedagogiskt ska visa hur man stänger locket. Som om att jag vore fem år. Jag längtar tills han i framtiden förklarar samma sak för våra barn.
Så häromkvällen skulle jag borsta tänderna här hemma i Västerås. Och ur den relativt nya tandkrämstuben kom ingenting ut. Det spelade ingen roll hur hårt jag tryckte den stela tandkrämen vägrade flytta på sig så jag fick skruva loss locket och med en kniv skära av det hårda lagret av tandkräm. Och så slog det mig. Hur min livskamrat i livet försöker lära mig en någon så banal grej som att stänga tandkrämslocket för att underlätta vardagen. Och så skrattade jag tyst för mig själv. Och önskade att han låg i sängen i sovrummet så att jag kunde gå ut och berätta för honom hur jag frånochmed nu verkligen ska försöka börja stänga locket. För han hade ju rätt. Och att jag tycker det är fint, att han år efter år försöker att lära mig samma sak utan att liten del i mig tar in vad han säger.

Han avskyr när jag äter mat i sängen. Någonting jag ser som vardagslyx har han aldrig förstått. Äta gör man i köket, i sängen sover man. Jag har aldrig förstått vad han menar egentligen, vad spelar det för roll. Men så efter några dagar ensam i Västerås så inser jag att jag har smulor i hela sängen och någon fläck av en mangodressing på kudden. Känslan av vår hotellsäng vi har här i Västerås är försvunnen och jag måste idag tvätta lakanen. Och det fick mig att längta hem till England och vår icke fläckiga säng, och att på kvällen få krypa upp och värma mina kalla fötter mot hans vader och somna på hans bröst. Och alltid lova att jag ska orka se hela filmen men ändå alltid somna fem minuter senare. Och att han låter mig göra det och ser klart filmen själv istället.

När jag var hos min livscoach så pratade vi om relationer. Om vänner som har kommit och gått och om mina relationer idag. “Berätta om dina bästa vänner” och jag rabblade upp dom med stolthet i rösten. “Och så Victor såklart, han är min bästa vän”. Och när jag sa dom orden så slog det mig. Att han inte bara är min kärlek, utan även, genuint, min allra bästa vän. Han som vill mig allt gott i livet, och jag för honom. Hur vi tillsammans tar oss igenom livet. Framgång som motgång, toppar som dalar. Han som vet allt och lite till. Och han som älskar mig, allt han kan och lite till. Han vet det där man inte berättar högt. Det man skäms över som man gjorde när man var liten eller alla elaka saker man har gjort i livet. Och så vet han allt det bra också. Och så vet han allt det där man inte ens vet om en själv. Det var en fin stund där i fåtöljen hos min nya livscoach. För jag har sällan reflekterat över just det, att han verkligen är, min bästis.

Det har slagit mig hur Victor tar aktiva val i vardagen för att låta mig vara precis den jag är. Jag älskar julen. På ett sjukt sätt. Fast även på ett härligt sätt. Det är en epidemi som går i släkten, exempelvis beställde jag en adventskalender häromdagen som endast finns i England på begäran av mina kusiner. Som är två vuxna kvinnor. Jag hoppas att den här hysterin smittar av sig på våra framtida barn såklart. Victor skulle aldrig erkänna det men jag vet att han också hoppas det. Hur man redan den första december börjar bli peppad på vad som komma skall. Jag vill göra adventskalendrar och baka pepparkakor, spela julmusik i högtalarna och köpa Lucia och tomtedräkter till barnen. Jag ska göra dom lika maniska som jag så att Victor tillslut inte har något annat val än att fullkomligt älska julen lika mycket som vi. Men det slog mig att jag älskar hur han försöker att älska någonting som han egentligen ogillar med mig. Men han låter det vara. Och han följer med och köper nya tomtar och ljusslingor varje år ändå och försöker att se lite glad ut för att inte göra mig ledsen. Älskar honom för det. Har förövrigt döpt om honom till Grinchen.

Och igår var jag hemma hos min svärmor, vi åt middag hela familjen och tittade på Victors match. Jag tänkte på att det verkligen är en ynnest att ha den relationen till min mans familj. Det är verkligen inte självklart. Och så slog det mig att jag inte har sett Victor på tre veckor, och att vi alla i rummet delade samma känsla av saknad med även rutin. Vi är vana. Med att så är våra liv. Victor är med ibland, men oftast inte. Men vi har varandra. Och vi alla ses snart. Och det är de viktigaste. Det var fint. Och är fint. Hur jag med dom verkligen kan dela känslan av att sakna ett vanligt liv i Sverige med alla samlade samtidigt.

Och jag älskar att han stör sig på att jag säger fel efternamn. Att han tänker på det. Att vi nu, och för resten av livet ska dela efternamn och att jag måste skärpa till mig och lära mig. Och så älskar jag att han mer än ofta bekräftar mig och berättar att han är stolt över mig. Med Victor kan jag flytta berg och nå precis alla drömmar jag vill. Och så älskar jag förresten att jag har varit i Sverige i tre veckor istället för hemma i England för att jobba och gå på viktiga möten, och att det enda han har ifrågasatt är hur bra det har gått och vad jag har kommit fram till.

Men på lördag går flyget äntligen hem igen och då ska torra tandkrämstubar och smulor i sängen bytas ut mot Victor istället, ingenting gör mig gladare än det.

 

Glow booster

Maja 2.0 verkar ju vara i körningen, eller 5.0 kanske det är vid det här laget och om jag ändå är igång med livscoach och allt vad det innebär så borde jag ju rensa ut det yttre också. Så jag köpte mig dessa två godingar häromdagen.

GLOW BOOSTER. Nu ska det boooostas och ha sig. Har använt den totalt i ett dygn nu och duttar på morgon och kväll och innan smink och allt. Hoppas på magi om någon vecka eller så.

HYDRA LIFE JELLY MASK. Samma här. Nu ska det maskas. Trixet är kanske att använda det oftare än vad man brukar, jag kan vara lite lat så jag tänkte bli bättre på att lägga mask. Iallafall två gånger i veckan nu. Så roligt att testa sig fram. Jag har köpt hem några budgetalternativ också som jag tänkte testa i veckan och sen skriva om här!

 

Snapshots

Jag tänkte att vi kikar på kamerarulle i mobilen! Några av er har frågat om mer outfitbilder och jag har ju verkligen inte varit en hejare på det senaste tiden men jag lovar att det ska bättras. Jag har bara inte känt mig på topp och att då posa i kläder är inte superkul. Men det kommer! Snart! Håll uuut!

Jag har varit vuxen och frostat av frysen för första gången i mitt liv. Dörren gick inte riktigt att stänga så jag hade ju egentligen inget val men ändå. Vuxenpoäng! Och det tog typ bara 30 minuter och ingenting hann bli förstört. Jag ställde in en kastrull med kokande vatten som skyndade på processen! Tips!

Jag gick och utnyttjade mitt presentkort jag fick i julklapp förra året och tog en massage på 60 minuter här. Det behövde jag, tänk vad jag har tagit hand om mig själv den här veckan.

Jag har förnyat mitt pass och snart stämmer äntligen alla mina handlingar med mitt nya efternamn. Det känns stort att få ha Lindelöf. Känns alltid så märkligt när jag mailar eller bokar grejer, “Maja Nilsson Lindelöf”. Älskar mitt nya namn.

Jag har återigen funnit min kärlek för ägg och kaviar så det snittar jag minst en gång om dagen. Och fil med guld-muslin. Oj oj oj vad det mumsas på.

Jag låg en hel förmiddag och betade av jobb och åt sallad i sängen. Tog kort och tänkte att ja, det här kan komma med i mitt snapshots-inlägg.

Jag har varit ute och promenerat varje dag!! Jag går min vanliga slinga med musik eller podd i lurarna. Eller så har jag pratat med Sanna, Tove eller Victor hela timmen.

Jag har pussat och lekt med mina älsklingsbarn. Igår var det som om att Nellie kände av att vi inte skulle ses på ett tag för jag fick pussa på henne hur mycket jag ville, det händer inte allt för ofta längre <3.

Jag sprang förbi VASS productions och har återigen hamnat i ett stim av inspiration till skönhet. När jag har svackor och i allmänhet inte känner mig på topp så vänder jag mig alltid åt skönhet. En ny klänning får mig inte att känna mig snygg däremot en ny ansiktskräm eller foundation gör jobbet. Kommer därför komma en del skönhet här i dagarna!

Jag åt lunch med Tove igår i flera timmar. Emelie kom förbi och det pratades allt mellan himmel och jord. Jag SER att jag inte tar bilder på människor längre och det får jag ju skärpa mig med. Har bara varit i en fas där jag vill vara i min privata bubbla med mina nära och kära utan att dom ska behöva vara med på bild. Sen fattar ju alla och respekterar att det här är mitt jobb men ändå.

Nu ska jag iväg till gymmet! Jag har skaffat mig en tränare i stan så nu finns det inga ursäkter när jag är här längre! Nu kör vi!

 

Livscoach

Någonting fantastiskt har hänt. Jag har skaffat mig en livscoach.

Ni vet ju hur jag har pratat om pratat om att ta hjälp. Jag har nog “försökt” och funderat i ett halvår nu, och igår så var det dags. Mest för att det var så enkelt att boka, så när jag i lördags kände att nä nu räcker det så bokade jag online och fick en tid igår måndag klockan 17. Tack universum för det.

Det var helt fantastiskt. Jag hann nog sitta iallafall i fem minuter i fåtöljen innan jag började gråta. Och sen fick jag berätta. Om mig själv. Om mitt liv, båda i England och här. Om mina relationer, om pappa. Jag fick prata om mina ätstörningar och åren i Portugal. Om Albin och hans schizofreni. Om hur det är att vara en entreprenör och ständigt få kommentarer om det ena och det andra. Om hur det är att vara gift med Victor. När timmen var färdig sa hon “ja, det blev en del” och jag bara skrattade. Skrattade för att jag nu är påväg.

Direkt efteråt ringde jag både Victor och Sanna. Började gråta och berättade vad hon hade sagt.

Det häftiga var att hon även sa saker hon inte skulle ha haft en aning om. Att hon läste av mig som person. Jag hann inte ens säga att jag har känt mig stressad en tid innan hon lugnt sa “du känns väldigt stressad”, och så grät jag igen. När vi pratade om relationer så sa hon att jag verkade som en person som begär mer av mig själv än av andra runt omkring mig. Jag har orimliga krav på mig själv medan alla andra får göra lite som dom vill. Vare sig det är jobb eller vänner. Jag kan vänta på ett mail i en vecka och bli stressad över att jag borde svara direkt, eller så får jag dåligt samvete när jag missar ett samtal från en vän, men att den personen inte har frågat mig hur jag mår på ett tag tar jag inte i åtanke. Det är bara mig det är fel på, jämt.

Jag sa att en negativ egenskap jag har är att jag sällan har ett mellanting. Antingen är jag jätteglad eller jätteledsen. Och jag har ett hett temperament. “Men kanske är det de som gör dig till Maja, det är ju din charm och det är förmodligen det som Victor älskar allra mest”. Och så grät jag. Jag gråter nu när jag skriver. Jag vet inte varför egentligen. Kanske för att jag och mina tankar som alltid är så hårda mot mig själv får höra en annan individ förklara för mig hur det egentligen är. Någon som förklarar hur en annan hade tänkt.

Jag pratade med Victor en timme igårkväll och berättade allting. Tårarna slutade inte rinna. Jag återberättade iakttagelser hon hade gjort och hur hon hade formulerat sig. Det var sådan kraft i hennes meningar och ord. Så otroligt häftigt. Och jag såg att Victor blev glad. Jätteglad. Och han ville nog skrika ut “I TOLD YOU SO” men han älskar mig för mycket så han lät bli. Victor förtjänar också att leva med en människa som har harmoni och inte ständigt lider av ångest. I allt för många år har han försökt laga mig på det sättet han kan men nu ska jag laga mig själv. För det är ju bara en själv som kan laga någonting som ångest.

Jag och min livscoach satt upp en plan på ett halvår och ska nu höras varannan vecka, antingen över telefon eller när jag är hemma i Sverige. Och till nästa gång så har jag fått en läxa, jag tänkte dela med mig av det i ett annat inlägg.

Nu börjar jag. Att hitta harmoni, bli kvitt min ångest och lära mig nya tankesätt. Vem vet hur detta kan sluta. Jag är iallafall spänd och jag är så glad och stolt över mig själv som tog det här steget. Jag ser framemot att bli mer snäll mot mig själv, jag förtjänar det.

 

Wanties

Olja – Clarins. Jag är helt inne på återfuktning just nu, jag vill ha ett glow som just nu absolut inte existerar. Först ut blir en ny olja, min gamla från Estelle & Thild är slut så nu ska jag testa en ny även om det är en favvis. Puff – Jotex, gult gult gult. Och den här puffen älskade jag, så unik på någotvis. Parfym – Stella McCartney. Jag fick hem ett prov av denna parfymen och blev helt kär. Fräsch men ändå mysig, så som man vill vara på hösten. Stickad tröja – Gina Tricot. Hösten är här!!! Och jag vill ha varenda stickade tröja jag ser.  / Boots – Flattered, kom över dessa skorna från Flattered och blev alldeles förtjust.  Klänning – Filippa K, jag vill klä upp mig och känna mig extrasnygg. Vill ha denna klänningen till ett par boots, skinnjacka och fina smycken till.

Inlägget innehåller adlinks!

 

Att prata med varandra och om att blogga

Godmorgon från sängen! Igår spenderade jag i princip hela min söndag i sängen. Telefonen ringde men jag stängde av. Jag åt pasta till både lunch och middag och köpte hem Tom & Jerry kex. Mitt mål var att klara av att göra absolut ingenting och det gjorde jag. Min kropp behövde det. Men nu vaknade jag vid sju och är redo för den här dagen att dra igång. Först hade jag tänkt svara på några av era frågor dock!

Hur är du och Viktor hemma?
Jag kan ibland känna att vi inte pratar med varandra. Har du någonsin känt så mellan er två? Eller hur pratar ni med varandra. Känner ibland att vi sitter i bilen, helt tysta, säger några då ord från det som pratats om på radion men sen tyst igen. Hur pratar ni om vardagen, giftemål, vänner, barn och framtiden med varandra.

Jag tror att alla par, går igenom perioder såklart där man ibland pratar mer eller mindre med varandra. När vi är tillsammans så pratar vi en hel del. Jag har ju känslorna utanpå så att det skulle gå en hel dag utan att vi pratar om livet sker sällan. Däremot hörs vi inte alls så mycket när vi är på olika håll. Jag är ofta så upptagen när jag är här och jag har ju lite fobi för mobiler vilket gör att vi kanske pratar med varandra någon gång om dan. Det är någonting Victor stör sig på så det måste jag helt klart jobba på.

Det måste få vara okej att man har perioder då man knappt pratar med varandra, där dagarna går i ett och vardagen är ett faktum. Däremot så måste man ju även ha perioder där det enda man gör är att prata. Och jag personligen tycker att man ska kunna prata om allt med sin partner. Efter ett år i podden så har jag insett att alla har så otroligt olika syn på ett bra förhållande, men för mig är kommunikation en av de viktigaste delarna. Man ska kunna skratta och prata minnen eller om dagen, kunna prata om någonting tungt som har hänt eller tillsammans drömma om framtiden.

Victor är min bästa vän och jag är så glad att vi kan prata som vi gör. Sen hade jag iochförsig aldrig gift mig med någon jag inte kan prata med men ändå. Har förstått att många nöjer sig och tror inte att man egentligen behöver kunna prata så med varandra men jag tror helhjärtat på att det är så otroligt viktigt. Att vara med någon man kan berätta sina djupaste tankar för. Skulle jag planera att mörda någon skulle Victor veta om det, okej det är lite väl grovt kanske men ni fattar vad jag menar.

Stor kram på dig <3

Hur går det med lägenheterna? KRAM

Det är svårt!!! Vi letar efter minst en fyra i centrala Stockholm och det verkar vara brist på den typen av lägenheter. De vi har kollat på har sålts som smör. En blev vi helt förälskade i men den hann vi knappt lägga ett bud på innan den var såld till rekordpris. Men vi letar vidare! Däremot har jag märkt att inte många mäklare är lätta att få tag i! Tips när man ska sälja sin lägenhet, se till att skaffa en mäklare som är flexibel och svarar i telefon. Har sett TVÅ lägenheter som har blivit sålda som vi var intresserade av utan att mäklaren har svarat i telefonen. Vem vet hur budgivningen hade slutat med fler köpare tänker jag.

Vart var din beigea skjorta/jacka ifrån på din story för några dagar sedan?! 

Åh så många har frågat!  ZARA <3

Så fint! Lägger ni en mörkare bottenfärg också eller gör ni slingor bara?

Många har frågat om min hårfärg. Jag lägger i princip aldrig en bottenfärg, ibland för att fräscha upp det! Slingorna läggs i folie och jag är noga med att säga att det ska vara naturligt. Jag gillar även när det är balayage, alltså där jag inte får utväxt utan slingorna är så naturliga som möjligt!

Hej! Tack för en superbra blogg, alltid lika kul att läsa! Jag undrar över hur du startade din blogg och din kanal? Hur hände allting och vad fick dig till att börja blogga? Något tips för en tjej som vill börja på samma spår?

Hej <3 Åh vilken rolig fråga! Jag bodde i Lissabon med Victor och hade precis börjat plugga marknadsföring. Jag hade en öppen instagram och jag var nog sugen på att växa lite där om jag minns rätt. Det hade kommit några artiklar om mitt twitterkonto och jag hade varit med i tidningen några gånger vilket jag då tyckte var kul (HAHA).  Hannah Graaf skrev till mig och frågade om jag inte ville börja blogga på hennes portal. Sagt och gjort. Jag bloggade i ett år utan att tjäna en krona på någonting. Även om bloggen växte så var jag så ny och blev ibland utnyttjad. Bytte efter ett år till min alldeles egna portal, där jag återigen okunnig inte visste att man kunde ha banners eller liknande så i ytterligare något år bloggade jag på utan en krona, däremot växte jag något som profil. Dock så minns jag att jag var nära på att sluta då. Det kändes som om att jag hade jobbat och delat med mig av saker i två år utan att ha fått en enda krona och att jag hellre ville lägga min tid på annat så som en ny utbildning eller liknande. Jag kände inte att jag var på rätt spår, för är man det så visas det på något vis, vare sig det är i lön eller med samarbetsförfrågningar eller liknande. Jag kände att jag bara stod och trampade och att jag inte skulle komma någon vart. Men tillslut så hörde flera bloggportaler av sig och jag började jobba med Elin som hjälpte mig med småtips om hur man får en blogg att växa. Så det är ju faktiskt inte förrens de sista året saker och ting har börjar rulla på. Minns att jag och Victor hade ett fint snack om det i Paris i våras, om hur hårt arbete lönar sig. Jag har ju så många drömmar och visioner med allt det här och jag ser fram emot framtiden när vi kan skåla åt mina projekt som har gått i hamn tack vare att jag varje dag i flera år fortsatte med allt vad det innebär.

Idag jobbar jag ensam men har kontakt med några härliga människor som hjälper mig. Jag bloggar och har podden samt instagram. Ska börja fokusera på youtube, har Daisy Grace kollektionen på gång och två andra roliga projekt på gång. Det är läskigt att jobba själv men jag gillar det, att ha kontrollen.

Jag är väldigt mån om mitt varumärke och säger nej till 9 av 10 samarbeten vilket många kanske inte vet, vilket såklart gör att jag förlorar pengar men jag ser mer vikten i ett stort varumärke och respekt för reklam än att bara säga ja till allting. Reklam blir inte trovärdig om du snittar två olika varumärken i veckan, iallafall inte enligt mig. Så jag säger enbart ja till projekt och samarbeten som jag kan stå för 100 % och även sådant som jag vill förknippas med.

Mina tips är att vara originell! Lista ut vad du är bra på och varför man skulle vara intresserad av just dig och sen kör du på det! Var dock beredd på att det är ganska läskigt och att det finns en del idioter där ute. Vet inte hur många gånger jag får höra att allt detta är pågrund av Victor, om dom bara visste hur mycket engagemang, tid och på ett sätt taktik det krävs för att jobba med det här. Såklart hade jag kunnat ha blogg tack vare Victor, men jag hade aldrig fått alla dessa jobbmöjligheterna om det inte var för mig själv. Det vet ju alla som har någonting bakom pannbenet men ändå. Sen får man tillbaka dubbelt så mycket kärlek från ens följare, ibland känns det som om att jag har fått tusentals nya vänner vilket är fantastiskt. Att skriva av sig här är som att prata med sin mamma eller bästa vän, någon som alltid lyssnar och kommer med råd <3. Kram och LYCKA TILL, så roligt!

 

Livet på läktaren

Den här veckan snackas det om allt möjligt! Vi pratar om historier ni har skickat in angående inställda bröllop och jag berättar om en av de mest pinsamma stunderna i mitt liv. Sen snackas det presenter och sexleksaker. Det är så roligt att podda nuförtiden, det blir ju extra härligt när podden växer vecka efter vecka och ni är fler och fler som hör av sig och skriver till oss. Dessutom är jag och Sanna i ett så himla bra flow, nästan för bra flow för många har efterfrågat mer djupa avsnitt. Nu skrattar vi oss ju nästan igenom varje timme.

Hur som helst, jag ville bara påminna er om att lyssna på podden. Ni hittar den här! Och tack för att ni lyssnar! Det är så roligt.

 

Söndag

Åh så härligt det var att kika in här efter en märklig dag av känslor hela helgen. Det är någonting med att hitta tröst i att andra känner igen sig i ens känslor. Jag har ju pratat väldigt mycket om vad jag har och går igenom med mina nära och kära men ingen har går just nu i livet genom det som jag gör. Alla har sitt på det torra. Inget drama, inga starka känslor. Allting är stabilt. Därför har det varit lite extratungt för mig. Det har nästan blivit någonting man kan skoja om. “Nu är det du igen Maja det här händer”, vilket såklart också har fått mig att verkligen ifrågasätta mig själv. Jag vet inte hur många timmar jag har suttit hemma med Victor och rannsakat mig själv. Han är ju min största kritiker och jag får alltid ett sant svar av honom. Och i dessa situationer har problemet aldrig hamnat på mig även om jag såklart kan ha hanterat vissa situationer annorlunda. Märkligt också hur livet förändras och att det ofta sker i långa perioder, kan ni hålla med? Jag skulle nog säga att lite allt möjligt har hänt senast året då vi flyttade till England. Det har aldrig tagit slut. Men jag vet också att jag nog har gjort mitt nu, för iallafall fem år framåt. Jag vet att jag i framtiden kommer att se tillbaka på det här året och se det som den mest självutvecklande tiden för mig.

Tack iallafall för era fina kommentarer och mail som jag fick hela dagen i förrigår. Jag ska börja skriva lite mer om relationer och vänner här inne, det behövs såg jag, men det blir lite svårt för mig för jag har märkt att när jag har delat med mig av liite för mycket så kan det enkelt gå från igenkänning till att folk blir lite smått galna av nyfikenhet och mitt privatliv sätts på prov.

Tillbaka till nutid och den den första lediga söndagen i Västerås på ett bra tag. Ni vet ju om att jag kan få lite panik av att inte ha planerade dagar men jag har lovat mig själv att få en oplanerad dag idag. Utan stress och måsten. För en halvtimme sedan fick jag för mig att ta mig fram och tillbaka till Stockholm för en lägenhetsvisning men jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att ringa mäklaren istället och be om en eventuell privatvisning i veckan. Har på känn att vi kan ha hittat The one men vi får se!

Här kommer min lilla söndagslista iallafall;

Kika på möbler till vår hall i Västerås. Det behövs en bänk och lampa, eventuellt några nya tavlor. Någonting som får en att känna sig välkommen såfort man öppnar ytterdörren.

Träna på gym! Jag har fått tips om ett nytt gym som har öppnat i stan.

Städa här hemma, plocka undan och dammsuga! Och tvätta!

 Gå igenom min mail och boka in möten i veckan, det gäller att passa på nu när man är i landet. 

Förbereda blogginlägg till veckan.

Och tillsist, ha en kväll ensam hemma med tända ljus och en bra serie. 

 

Fredagstankar

Jag vaknade av mig själv vid 07 idag. Jag har så mycket i huvudet just nu och har vaknat flera nätter och morgnar denna veckan av någon slags mardröm. Drömmen inkluderar alltid samma person och samma situation. Helt klart någonting som mitt huvud försöker att bearbeta och kanske framförallt acceptera. Det känns bra att jag drömmer om det här, även om jag vaknar med en ångest så känns det skönt att min kropp och knopp försöker att skydda mig genom att i mitt undermedvetna förbereda mig på det som komma skall. Det har varit så många stunder det här året som jag har känt mig sårad och igår när jag och Sanna pratade om det här igår så började jag gråta på tunnelbanan. Det slog mig att så många situationer har fått mig att känna mig så dålig som person, någon man bara byter ut. Oavsett om det är som dotter eller vän. Och igår när vi pratade om hur jag återigen ska lösa en situation så bröt jag bara ihop. För jag orkar inte det mer. Jag vill bara få kärlek, och ge kärlek. Någonting annat vill jag inte längre ha, och det är ingenting jag vill lägga mer energi på. Jag vill vakna på morgonen av en lycklig dröm, som handlar om mina nära och kära som tycker om mig för den jag är, ingenting annat.

Jag kom precis in från en powerwalk, och nu ska jag hoppa in i duschen, senare idag väntar begravning så jag kommer att vara ledig resten av dagen. Jag kommer vara med Victors familj vilket känns fint, känner mig alltid så omtyckt och älskad av dom. Och så blir jag påmind om en av de viktigaste sakerna i livet, familj. Oavsett om det är ens egna eller ens valda familj. Önskar er alla en underbar fredag, med mycket kärlek.