Maja's Selections

HEMMA

Jag har precis checkat in hemma i Västerås och ligger utslagen i sängen. Min trötthet har kommit tillbaka den här veckan men jag vet inte om det beror på graviditeten eller om det är så att mycket jobb och två småbarn PLUS en graviditet har gjort mig trött, mycket troligt. Jag tänkte iallafall vila i någon timme och skriva till er innan jag ska bege mig till min kusin ute i hökåsen med mamma.

Jag kom hem till en varm och städad lägenhet med nytvättade lakan och mjölk i kylen. Vi är verkligen bortskämda jag och Victor av våra mammor. Har inte svärmor varit här och donat så är det mamma. Livets lyx och jag blir alltid så varm när jag kommer hem. Vår bebis kommer få världens bästa mormor och farmor.

Nu ska den här trötta mamman ta sig en dusch, tänkte försöka rycka upp mig lite.

 

GODNATT

Godkväll på er och tack för alla fina fantastiska ord här inne och på alla mina sociala kanaler om Victor och hans pris. Det värmer verkligen och är så himla fint. Tack.

Dagarna bara springer förbi här i Stockholm, möte efter möte och emellan det så blir det mys med barnen och restaurangbesök. Älskar att vara hemma såhär. Njuter verkligen av kylan, staden och mina nära och kära. Och att få jobba såhär. Däremot så blir dagarna så långa och ikväll gick luften ur mig. Efter en dålig natt med Nellie bredvid och en lååång dag så har vi äntligen slagit oss ner i sängen (eller Sanna nattar barnen men jag lägger här nu och ska plocka fram lite choklad). Unna mig att få ta det lite lugnt nu. Imorgon väntar möten från 08.30 men på kvällen har jag bokat in middag med tjejerna vilket jag längtar till. Får vila upp mig på fredag i Västerås, imorgon ska jag njuta av puls och mycket att göra.

Utanför rullar bussarna förbi och människor spring runt i varma rockar och mössor. Så mysigt att vintern är här. Nej nu stänger jag ner, det svider i ögonen, så trött är jag. Godnatt på er <3

 

SENASTE DYGNET

Jag checkade ut igår och sprang på visning och mös med barnen och Sanna istället. Men redan vid 14 möttes vi tjejer från landslaget upp på Haymarket för att dricka skumpa och bli fixade. Det är alltid så roligt att göra det där lilla extra inför ett evenemang och att få både smink och hår piffat. Dessutom är det så himla roligt att vi har blivit ett fint gäng av tjejer som hänger. Inget skitsnack, avundsjuka eller skitsnack bara girlpower och härligt häng.

Jag fick hjälp av fantastiska Rossanna Mariano PR som skickade klänningar till England och denna från Jennifer Blom fastnade jag för direkt, så magisk och perfekt för lilla magen.

Och med håret körde jag klassiska vågor och med sminket bronze och guld som jag så ofta gör. Jag blev himla nöjd.

Vi mötte upp grabbarna på deras hotell och åt middag innan vi direkt därefter tog en buss till Globen. Min första fotbollsgala så jag var taggad. Och det är svårt att inte ha det roligt med dessa!

Här är en bild från galan på mig och Sannis <3 så tacksamt att få dela detta men en bästis, tänk alla minnen vi kommer ha när vi är gamla och grå.

Och sen började gråtfesten. Jag visste ju om att Victor skulle vinna Guldbollen men det slog nog oss båda när han väl gick upp på scenen. Förra veckan köpte jag hem blommor och bokade bort på restaurang för att fira. Jag har varit väldigt tagen över hans pris och har velat skrika ut till hela världen vad som har hänt men jag lovade dyrt och heligt att inte säga någonting så jag har fått vara stolt i min ensamhet. Ganska så fint det också.

Och jag vet sen inte vad jag skriva. Stoltheten har fått en ny slags innebörd i mig. Igår såg jag Victor för första gången som fotbollsspelaren och inte bara min man. Jag såg hur hans vilja alla dessa år och hans engagemang har resulterat i han stora framgång och hur allting lönar sig. Att hårt arbete lönar sig. Att ens egna vilja och tro överbevisar allas andras åsikter och agerande. Bara man själv har bestämt sig, så går det. Jag kan skriva en hel bok, om hur han har överbevisat allt och alla. Jag som har fått se allting bakom kulisserna. Men istället för att göra det så väljer jag att bara suga in mig varenda del av inspiration jag finner i honom. Det finns ingen jag vet som har den kämparglöden och hjärnan som honom. Jag har glömt bort det lite mellan allt prat om disk och bebis. Att han ta mig fan är världens coolaste man. Med ett psyke jag aldrig har sett innan och och en vilja av stål. Han har bara bestämt sig och ingenting annat har någonsin funnits i hans verklighet. Att mitt barn ska få ha honom som pappa och förebild är det största som någonsin har hänt mig. Och att jag varje dag få vakna upp bredvid honom och bli såhär inspirerad är ingenting jag någonsin kommer att ta för givet igen. Så grattis till min älskade man Victor, men mest grattis till mig som får leva med honom och ständigt bli påmind om det så många människor glömmer bort. Att alltid vara ödmjuk, tacksam och snäll. Men samtidigt vara målmedveten, självsäker och stark i sig själv. Den kombon är svårslagen men han har det. Alla borde lära av honom.

Efteråt fick jag vänta in honom när han gjorde media. Här ville jag bara pussa ihjäl honom och gråta på samma gång. Men det var massa människor runt omkring och han var lite för upptagen med att ta in allting så det fick vänta. Han har aldrig varit sexigare än denna stunden iallafall, det kan jag tala om för er.

Efter Globen satte vi oss, jag, Victor, Sanna och John i lobbyn och pratade i flera timmar. Skålade och njöt av stunden. Fint att ha så fina vänner som unnar en all framgång i världen. Det är en ynnest och ingenting vi någonsin skulle ta förgivet. Som Victor sa för inte så länge sedan “vi har våra närmsta och det vet vi, att dom alltid, oavsett vad i livet, bara vill oss väl. Resten skiter vi i”. Jag och en liten fullis avslutade kvällen på Max innan vi tog oss tillbaka till hotellet.

Avslutade dagen med att skriva till Victor en sista gång. Skrev allt det där jag kände och kanske det man inte säger. Och så grät jag och skickade bild till Victor. Och som om att det inte var nog så la jag mig på magen och kände för första gången riktig aktivitet från magen. Låg länge och bara kände. Det var på riktigt, som om att vår bebis, kände av alla känslor och ville vara med på sitt sätt. Vara med i familjelyckan. Den stunden kommer jag alltid att minnas. Alltid. Och så grät jag ännu mer.

 

PÅ FLYGPLATSEN

Hej från flygplatsen och världens sämsta wi-fi. Jag åkte i tid den här gången då jag, Victor och Kenan var nära på att missa flyget sist men tydligen så är söndageftermiddag väldigt lugnt här på Manchesters flygplats så jag var inne på tio minuter. På Arlanda vet man att det alltid tar ungefär en kvart, kanske tjugo minuter vilket gör att man enkelt kan planera sin tid men här är det ett lotteri. Kommer det vara kaos? Eller lugnt? Ingen vet. Jag njuter iallafall av två timmar dötid och har slagit läger på Pret A Manger. En chai latte (=jul) och datorn samt en podcast i lurarna. Njuter av att inte ha några måsten än att sitta här och vänta på att få boarda.

Imorse simmade jag och fixade naglarna innan jag åkte hem för jobb och packning. Jag har verkligen börjat att älska att simma, det är som om att min själ behöver tystnaden.

Ikväll checkar jag in på hotell och imorgonbitti ska jag springa iväg på en lägenhetsvisning innan det blir några timmar av häng med Sanna och barnen. Jag hade sett framemot en sovmorgon på hotell och hotellfrukost men vi kan ha hittat vår lägenhet och med lite tur kommer min magkänsla att stämma imorgon. Låter säkert bortskämt men nu när jag sitter här med ont i ryggen och en fullproppad resväska som jag knappt fick upp på bandet så längtar jag mer än någonsin är vår bas i Stockholm. Där jag har produkter, skor och jackor. Jag har saker där så att åka hem innebär inte en mindre flytt, speciellt med bebisen sen, det kommer ju inte att gå. Så nu håller jag tummarna för att det kan vara denna.

Jag tänkte helt enkelt bara checka in och säga hej. Jag har ett samarbete idag på instagram och det fick mig att inse hur fantastiska ni alla är. Och här inne är det 99 % av tiden bara positivitet. På alla mina meddelanden och i alla mina mail idag är det bara uppmuntrande fina kommentarer och frågor. Jag är ju en sån känslig person och kan plocka på mig energi och därför väljer jag ofta när jag ska gå in och läsa och inte (har fått strikta regler av min livscoach att läsa max en gång om dagen kanske två) och det gör jag men jag har verkligen reflekterat över vilken jäkla lyx det är. Att ni har lyckats hitta hit och att ni läser och följer mig för att ni faktiskt tycker om mig. Och vill mig gott. Så jäkla fint alltså. Tack för det hörni. Verkligen.

Nu börjar Victors andra halvlek och sen är det dags för boarding! Vi ses i Sverige <3

Förresten titta vad jag har köpt! Förr i tiden köpte jag alltid bubbel eller sprit på flygplatser, nu köper jag stödstrumpor. Livets kontraster alltså.

 

VECKA 18

Imorgon går jag in i vecka 19 och det känns helt overkligt. Vart tar tiden vägen? Samtidigt som det känns lite stressande så förstår man heller inte vissa dagar hur man ens ska kunna vänta mer.

Mitt mående: Jag mår verkligen bra! Som mig själv. Allting är tipp topp och gamla Maja är tillbaka och är här för att stanna (känns det som nu iallafall). Jag har läst överallt att andra trimestern verkligen är den bästa och just nu förstår jag verkligen vad man menar. Jag känner mig fin och stark, frisk och glad. Lycklig från topp till tå.

Mina hormoner: Aj aj aj aj. Här har det hänt grejer. Jag har känt mig som ett åskmoln senaste veckan, på en helt ny nivå. Och det blev ju verkligen en krock mellan hormoner och min ångest så mötet med min livscoach gjorde underverk. Jag kände själv inte igen mig själv, och jag märkte hur jobbig jag själv var. Irriterad på allt. Hela tiden. Arg. På människor, på situationer, på livet. Och jag brukar inte vara så om jag inte har mycket ångest så det kändes lite tufft faktiskt. Som att jag inte kunde kontrollera mig själv och som om att jag inte kunde kontrollera mina egna tankar (exakt som med ångest helt enkelt). Jag insåg sen också att ångesten och stressen gjorde hormonerna okontrollbara men nu känns det som om att jag har läget under kontroll. Okej mitt temperament är noll och jag blir fortfarande lätt irriterad, men jag har varit mer lycklig och glad än irriterad efter mötet med min livscoach vilket känns skönt. För om vi ska prata om det positiva så är det ju även så att ens positiva känslor får dubbeleffekt, jag har ALDRIG älskar Victor så mycket som jag gör nu. Jag vill krama sönder honom. Men sen vänder det lika fort när han råkar göra någonting som inte passar för prinsessan Maja just nu, he he he. Älskar honom.

Mina cravings: Ingenting! Jag äter som vanligt, är sällan sugen eller jättehungrig. Jag bara är när det kommer till mat just nu. Det enda är nog att jag har fått lite svårt för kött och kyckling. Har blivit vegetarian senaste tiden helt enkelt.

Min vikt och kropp: Jag känner mig så stark. Vikten och magen har stått still ett tag och äntligen känner jag mig inte gasig längre utan mer tajt. Har kört mycket styrka i veckan vilket jag har behövt och allting känns i ordning. Läget är under kontroll. Kroppen är frisk och stark och det känns lugnande på någotvis, att desto mer jag orkar röra på mig desto mer energi får jag och desto lättare kommer denna graviditet gå.

Övrigt: Vi var på ultraljud i fredags och det var bland det starkaste jag har varit med om i livet. Vi var ju i v.8 sist som vi gjorde ett ultraljud men det här var någonting helt annat. Läkaren väckte bebisen och vi fick se hens små fötter och händer. Bebisen sov med händerna i ansiktet och vägrade vända på sig. “It´s a stubborn one”. Jag och Victor satt helt tysta och bara tittade. Jag hade kunnat sitta där i timmar. Och jag kände hur mycket större mitt hjärta redan har blivit. Den här lilla människan kommer jag att göra allt för i hela världen och jag älskar hen så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är den finaste bebisen jag någonsin har sett.

 

UR MITT BADRUMSSKÅP

Godkväll mina vänner. Lördagkväll och jag har äntligen landat i soffan efter en lång dusch med skrubb, hårinpackning och rakning. Skönt efter en svettig dag, älskar att duscha av mig dagen. Victor sover borta idag igen så jag tänkte lyxa till det, tända ljus och beställa hem mat. Imorgon flyger jag hem till Sverige så jag tänkte även börja packa och dona. Det är ju dags för landslag igen så jag åker hem i en vecka, det blir hotell och sen Västerås till nästa helg. Mysigt, är det kallt förresten där hemma? Alltid så svårt att packa, antingen har jag för varma kläder eller för kalla kläder med mig.

Här kommer iallafall en ny vlogg! Denna gången pratar jag om några av mina favoritprodukter just nu! Ni är många som har frågat mycket om skönhet så jag tänkte sätta igång och vlogga om det. Ha en fin lördagskväll och om någon där ute tänkte dricka lite bubbel ikväll så kan ni väl ta ett glas eller två för mig. Drömde om vin en hel natt häromdagen.

Marc Jacobs Drops / Parfym Elisabeth Arden / Ansiktsborste Foreo / Foreo Espada / Urban Decay Highlight / Isadora Glow Drops / Ansiktsolja Elemis / Energising cleanser Elemis / Bodymist & Other Stories (adlinks).

 

SOPHIE BY SOPHIE

Igårkväll på vår magiska dejt så såg jag ut såhär och frågorna har strömmat in under morgonen om mina fina örhängen. Ni hittar dom här! (adlink).

 

Scones och regn

För snart exakt ett dygn sedan ramlade det in folk här hemma (det gör ju ofta det, ett stort hus kräver mycket underhållning. Påminn mig om detta i framtiden, att inte bo i hus). Så jag fick gå upp till en sovandes Victor som hade kommit hem sent natten innan efter en match i Italien. Låt oss vara ärliga, det var lite bittra miner från både mitt och hans håll när vi insåg att hans sovmorgon behövde ta slut och mitt jobbrace i köket. Men istället så hade vi en mysig brunchstund tillsammans.

Det var väldigt länge sedan vi var ute på det här sättet tillsammans och det kändes fint. Like the old days, innan jag blev gravid och ville sova hela tiden.

Vi hittade ett nytt ställe som vi hade fått tips om, typiskt engelskt och så himla mysigt. Jag sa faktiskt det till Victor att det är en sådan ynnest att få uppleva kulturer på det här sättet. Först Portugal, sangria och fiskgrytor, sagres och 35 grader. Och nu England, med tea, scones, regn och dialekt. Jag är så otroligt tacksam över det, verkligen. Att jag får leva mitt liv på det sättet.

En nyvaken älskling <3 Precis när vi hade slagit oss ner så öppnade sig himlen. Fiket var som i ett gammalt skjul med en stor brasa och rubusta träbord. Himla mysigt.

In kom sedan omeletter, scones och bröd. Och kaffe såklart.

Och “cheese on toast”. Brödet luktade precis som det gjorde när man gick i lågstadiet och man mickrade tekakor med ost på? Vet ni vad jag menar? Minns det såväl när jag gick på Fryx i Västerås och när man värmde på mackor på eftermiddagen innan det väntade svenska i två timmar.

Det var vår lilla morgon vilket vi behövde. Idag ska vi till vår läkare och jag ska för första gången träffa min midwife (antar att det är barnmorska på svenska? men jag vet inte om det är någon skillnad mellan Sverige och England på termer). Det känns bra att få en kvinna som jag frånochmed nu kommer att gå till fram tills att bebisen kommer (med förutsättningarna att vi klickar idag). Sen ska vi göra rutinultraljud och jag är så nervös. Vi har ju inte sett bebisen sen v.8 (alltså 11 veckor) så det ska bli häftigt att få se. Det var en så stark upplevelse sist så jag är så taggad. Och ikväll har jag överraskat Victor med att boka bord på en restaurang i stan. En riktigt härlig fredag med jobb, träning, barnmorska och middag väntar.

 

Veckans läxa

Igår efter en lång dag hemma med ett stressat sinne så hade jag ett möte med min livscoach. Lite komiskt att jag tillochmed ville avboka för att jag “inte hade tid egentligen”. De första tio minuterna fick jag bara prata av mig och jag kom på mig själv att inte ens hinna andas mellan meningarna. Min slutsats blev att jag är väldigt stressad just nu och har mycket ångest vilket gör mig ledsen för att jag i så många veckor har mått så himla himla bra. Nästan helt ångestfritt.

Vi pratade länge. Mest om jobbet faktiskt. Vad mina prioriteringar är. Och vad som är viktigast just nu. Och det är ju, det lilla livet i min mage. Och jag kan känna mig dum över hur jag stressar, hur det kan påverka min bebis. Det gör mig ledsen.

Vi kom fram till att det vanligaste när man är gravid är att dra ner på stress och jobb, livet generellt. Man stannar hemma mer, bokar inte in resor och planerar och vänjer sig inför det nya mammalivet. Jag har gjort precis tvärtom. Bokat på och bokat på. Projekt efter projekt. Jag slits mellan mammalivet och karriären, redan och då är vårt barn inte ens här än. Men det är lite dålig tajming för allting har lossnat för mig karriärsmässigt. Ketchupeffekten. Nu får jag de erbjudandena jag så länge har jobbat för. Långa ambassadörskap för fina stora märken. Och så måste jag tacka nej, för att jag ska ha barn. Jag blir delad. För jag vill så mycket, men vägrar ha det stressigt, speciellt de sista månaderna av graviditeten och speciellt när bebisen är här. Jag ska njuta av varje sekund, har lovat mig själv det.

Så det pratade vi om igår. Och har satt upp en plan på när jag ska sluta jobba och ta “mammaledigt” och när jag ska börja igen. Podden, bloggen och sociala medier måste ju flyta på för att jag ens ska ha ett jobb att komma tillbaka till men resten kommer få vänta i några månader och så är det med det. Det kanske man inte tror men bara blogg och podd kräver mycket tid och är egentligen jobb som räcker och blir över.

Sen så sammanfattade vi skillnaden mellan vad som har hänt mellan detta mötet och förra. Jag hade inte lagt ifrån mig telefonen och datorn klockan sex varje kväll som jag gjorde då. Jag har inte mediterat på flera veckor. Och jag har framförallt inte haft ett tydligt jobbschema. Jag måste tvinga mig själv att avsluta en viss tid, och sen är det så. Även om Victor inte är hemma och även om jag inte har andra planer. Det blir för mycket för mig. Under den timmen vi pratade såg jag hur min mobil plinkade till och jag visade henne alla mina meddelanden. 36 stycken och två missade samtal. På bara en timme. Och då var inte ens mailen inräknad.

Dessa tre faktorer har bidragit till att jag igår var ett nervvrak och bara ville gråta. Jag har vaknat på nätterna och grämt mig över jobbkontrakt, barnvagn och relationer. Tänkt och tänkt och tänkt. Allt i negativa banor. Jag har varit som ett åskmoln. Ilsken. Irriterad. Och jag vill såklart få ett slut på det. Jag vill vara positiv och se det härliga i livet.

De redskapen jag fick med mig den här gången var.

Att skriva upp allting på ett paper eller ett dokument i mobilen. Saker jag tänker på som jag inte vill glömma bort. Alltifrån “svara på mammas meddelande” till att “skicka in det samarbetet”. När jag har skrivit ner det så får jag tillåta mig själv att släppa den tanken, för nu står det där och jag kommer inte att glömma bort det.

Jag måste schemalägga yoga och meditation. För jag är inte en sån person som bara gör det. Jag har sällan “tid”. Så jag måste börja planera in det.

Prioriteringslista. Skriva ner vad som är mina prion. Högst upp är såklart min bebis och Victor. Och mig själv la min livscoach till (man glömmer lätt det). När listan är klar ska jag utgå efter det.

Jag ska tänka som en syltburk. Plus på ena sidan och minus på andra. Varje dag ska burken vara jämn. Har det hänt en del negativa saker MÅSTE jag fylla upp det med positivt. Exempelvis ett bad för mig själv eller ett samtal med en vän.

Och vill jag jobba samtidigt som bebisen kommer så måste jag anlita en assistent. Jag jobbar med en tjej nu men inte alls så mycket som jag skulle behöva. Jag behöver lämna mycket mer ansvar än vad jag gör men jag har lite svårt för det. Jag är en perfektionist och lämnar ingenting åt slumpen. Men sen vet jag att hon är hur duktig som helst så det ligger ju bara hos mig.

Och sist men inte minst! Små lappar överallt som påminner mig om att andas. Om att le. Om att ta det lugnt. Ändrade exempelvis min omslagsbild på mobilen och tänker att jag ska göra det kanske varannan vecka.

 

Matbilder och en ledig söndag

Nu kikar vi på de senaste dagarna i mitt liv. Jag insåg snabbt när jag gick igenom kamerarullen att det har handlat mycket om god mat då jag har kanske 20 bilder bara på mat. Så kan det gå.

Det var torsdag och jag var ute på långpromenad. Lyssnade på podcast och njöt av vädret. Vi bor i ett så vacker område här i Manchester, en sagovärld som min svärmor sa. Vackra villor på gatorna (påminner om Desperate Housewives) och runt hörnet kommer man till en magisk skog och ängar med hästar och kor. Så idylliskt.

Det var väldigt kallt ut så kinderna blev röda och från munnen kom rök, och i ansiktet lös solen. Tog en bild och kände mig lycklig. Över allting i livet. Jag försöker ju att bli en mer positiv människa (låter ju töntigt men det är sant), och jag tvingar mig själv att varje dag ta några djupa andetag och tänka på det fina i livet. Det hjälper verkligen. Speciellt nu när man är hormonell och härlig.

Jag jobbade hela dagen efter det men när det blev kväll fick jag tvinga mig själv att lägga ifrån mig datorn (ibland kan man ha sånt flow och vara supereffektiv att det är svårt att sluta), för det vankades middag. Victor lagade middag till oss. En magisk pasta med kyckling, soltorkade tomater och parmesan. Som jag älskar när han lagat mat till mig. Jag känner mig så älskad då. Och om det var gott? Fantastiskt.

I fredags tränade jag och såg ut såhär! Det går så bra med träningen just nu och jag känner mig så stark. Hoppas verkligen att det håller i sig. Jag tränar med Ali två dagar i veckan och han håller mig motiverad. Herregud vad lätt det är att bara tappa allt och bli förslappad. Jag märkte det de första månaderna, hur ens hjärna automatiskt tänkte “äsch jag är gravid så jag kan äta åtta bullar idag och träna kan jag göra nästa sommar”, istället för att komma ihåg hur viktigt det är med en frisk kropp när man SKA BLI MAMMA. Sen äter jag bullar ändå men jag försöker att varva med promenader och så.

Sen kom lördagmorgon och solen strålade <3 Victor hade bortamatch så jag vaknade ensam, hade en lång och mysig morgon i min ensamhet (länge leve ensamtiden).

Låg i soffan i flera timmar, jobbade, kollade youtube, pratade med vänner osv osv osv.

Till lunch gjorde jag en enkel laxsallad!

Och efter att ha tränat så åkte jag och storhandlade för kvällens middag. Victor hade en tidig match, så efter att ha kollat på den på tvn så började förberedningar inför kvällens storslagna middag. Jag tycker om att göra det lite extra mysigt ibland, även om man inte firar någonting speciellt. Så jag hittade recept i en tidning och påbörjade en storslagen potatisgratäng.

När den stod i ugnen och kött låg i marinaden så gick jag upp till badrummet och fixade mig. Tog en lång dusch, sminkade mig länge och sprutade på lite extra med parfym. Jag känner mig verkligen som mig själv igen efter månader av att försöka förstå vilken förändring som sker så det känns fint. Att få vara Maja igen.

Såg ut såhär! Mjukiskläder är ju en stor del av min garderob just nu ( det enda som inte gör ont typ) men jag tycker att det är ganska snyggt. Skulle inte gå på möten i det men ändå.

Jag tände ljus, satt på tv4 där postkodmiljonären var på och sen kom Victor hem <3. Han blev överraskad med hemmagjord bea, rödvinssås, kött och potatisgratäng. Detta frossade vi framför Så mycket bättre. Stor är helt klart bäst i år (typ den enda bra med Albin och Linnea) och jag grät som ett barn tills han låt. Helt magiskt.

Vi fortsätter med matbilderna he he. Victor var ledig, liksom jag, så vi åt mat hela dagen, rensade garaget, tittade på House of Cards och MÖS. En riktig söndag utan krav. Och kan vi prata om det faktum att min svärmor köpte med sig panpizza och Gorbys till oss??? Herregud vilken lycka.

Och så har jag pratat med min älskling. Att hon gör såhär varje gång vi frågar vart “Majas bebis är”. Gråter.

Det var min lilla mathelg, himla mysig.