Maja's Selections

VECKANS FRÅGA

Hej Maja!

Jag har lite funderingar på det här med svärföräldrar. Märker att du kommer väldigt bra överens med Victors familj, skulle du kunna berätta lite om det och hur du ser på det? Hur det blev så osv?

Jag kommer bra överens med mina svärföräldrar. Men har haft och har fortfarande ibland en ångestkänsla över allt. Min kille är yngsta barnet, och jag känner inte riktigt att hans föräldrar släppt taget om honom. De tar för sig och kommer hem till oss när det passar dom (vi bor i en annan stad långt bort). De blir upprörda när vi har något för oss en helg och de inte kan komma. När de väl är här är det hur mysigt som helst. Ångesten innan är nästan bortblåst. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det blir på något sätt att jag är lite svartsjuk på hans föräldrar? Låter jättedumt, men en liknande känsla.

Jag vill oxå att mina och min pojkväns föräldrar skall kunna äta middag tillsammans, fira jul ihop i framtiden osv. Vi har aldrig bjudit in till det, och det blir knepigt och inte riktigt av när vi kommer hem till staden som vi är ifrån. Förstår att det har blivit så naturligt för er. Men skulle vara roligt att höra hur du ser på föräldrar och hur ni har fått en så fin relation.

Kan du inte göra ett uppdaterat träningsinlägg, samt lägga upp lite fler recept? Älskar din blogg. Den gör mig lugn i själen, tack för det fina Maja!

Kramar

Hej kära du. Oj det kan vara svårt det där med svärföräldrar och den där bonusfamiljen som man får genom att skaffa en partner har jag märkt nu när ni är så många som skriver. Ni är faktiskt en del som har frågat hur man ska tänka och hur man ska göra så jag tänkte passa på att svara på det nu.

För oss tog det lite tid att bli så tajta eftersom att Victor bodde i Portugal och hans familj i Västerås. Jag träffade hans mamma kanske tre eller fyra gånger första året och inte mer än så. Men Victor har alltid haft en väldigt tajt relation till hela sin familj och det förstod jag väldigt tidigt. Exempelvis så är hans bröder hans bästa vänner och dom pratar väldigt ofta. Han är också väldigt nära sin mamma så det föll sig naturligt för oss att träffas varje gång vi åker hem eller att dom kommer på besök till oss.

Men jag tror att trixet är att hans familj måste bli som ens egna. Man ska våga säga ifrån, kunna ringa när som, sätta gränser samtidigt som man typ inte har gränser i en tajt familj. Exempelvis så skulle jag kunna ringa hans mamma och pratar om saker jag tycker är jobbigt. Ibland får vi till och med smyga med att vi har pratat för Victor kan bli irriterad på oss. Är dom på besök så kan jag stänga in mig själv i sovrummet eller åka iväg och träna några timmar utan att dom tycker att det är konstigt. Även när Victor är hemma så har vi alla respekt mot varandra så det blir sällan jobbigt när dom är på besök eftersom att alla bara är. Hans bror kan ligga in i sitt rum och titta på film en hel dag utan att ens hänga med oss osv. Men hade dom kommit ofta och hälsat på och varje besök skulle kräva total ansträngning och aktivitet konstant hade jag förmodligen inte tyckt att det var lika nice, speciellt eftersom att Victor ofta är borta pågrund av matcher.

Det där med ångesten förstår jag för jag kunde ha så en del förut men det var när jag kände att jag inte hade kontroll över besöken. Det är trots allt ert hem och det måste också betyda att det är ni som bestämmer vad som passar och inte. Om det har bokats besök utan att jag riktigt har hängt med i svängen så kunde jag bli upprörd, just för att jag kände mig liten i mitt egna hem och att jag inte hade någonting att säga till om. Oftast handlade det bara om misskommunikation, Victor kunde ha glömt att meddela mig att en resa hade blivit bokad när jag egentligen hade andra planer den helgen. Så vi har blivit mycket bättre på att prata. Prata prata prata. Passar inte besök en helg så måste ju dom respektera att det inte funkar för er, och då är det nog viktigt att du pratar med din kille och säger hur du känner.

Är du inte så nära hans föräldrar än så be honom att prata med dom,  förklara läget och hur ni känner inför allting. Kanske inte om din ångest men att han får säga ifrån att besöken måste vara baserade på när det passar ert liv och inte enbart deras. Jag tror när du känner att det blir ömsesidig respekt så släpper även din “avundsjuka” och din ångest.

Det där med jul blev föll sig ganska naturligt för något år sedan, vi delar upp oss på dagen men senare på kvällen kommer även min mamma, hennes man och min bror till Victors släkt. Vi har ju hunnit med mycket resor med fotbollen så alla har lärt känna varandra ganska snabbt. Den här julen kommer alla hit vilket ska bli jättemysigt. Bjud in till en middag nästa gång ni har möjlighet? Bjud på vin (mycket) så blir det nog jättebra. Stor kram

P.s, vilka fina ord du skrev. Det där med själen blev jag väldigt glad över.

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *