Maja's Selections

Veckans läxa

Jag har haft en väldig bra vecka den här veckan, jag hade möte med min livscoach igår och det kändes lite konstigt och fint att jag just nu inte har någonting speciellt som tynger mig. Det jag ska jobba med de här veckorna är mitt jobb och så ska jag börja skriva en tacksamhetslista.

Jag har märkt, och tydligen min livscoach att jag ofta förminskar mitt jobb mest hela tiden. Idag är det inne att vara stressad, ha mycket att göra, så mycket projekt på gång att man knappt hinner andas och att karriären bara går spikrakt uppåt. Dels så har jag lyssnat på Framgångspodden med Isabella Löwengrip där hon sa det att om man som entreprenör har mycket att göra och är superstressad så är det ingenting att vara stolt över utan då fördelar man sin tid fel. Och min livscoach frågade om inte själva idén med att just jag jobbar med det jag gör är att kunna jobba från där vi bor och kunna vara med Victor och ha ett vanligt liv. Och om inte själva poängen med att vara egen är att verkligen kunna bestämma över sin tid även om man såklart måste ha perioder där man jobbar och sliter som en galning. Sen läste hon upp mina personliga mål för mig som bland annat är att bli ångestfri och bli mer lycklig. “Tror du att du blir lyckligare av att jobba mer?”. Och så blev det tyst.

Det har slagit mig att jag nästan kan skämmas när jag “gör för lite” eller har det “för lugnt”. Det är nästan fult, speciellt när man jobbar med det jag gör. Om nått får jag ju höra att jag inte jobbar överhuvudtaget och bara egentligen är en hemmafru så att då aktivt skriva att det just nu är lugnt är ju som att be om nackskott. Ofta när jag presenterar mig och får frågan om vad jag gör så säger jag det inte alls med stolthet, kan nästan skoja om det. “Nej jag bloggar du vet”, “sociala medier och sånt”, och varje gång har Victor sagt åt mig att sluta säga så just för att jag gör så mycket mer än det. Jag förminskar mig själv och det vet jag ju beror på år efter år av att höra svärord om hur man som fru till en fotbollsspelare inte är värd särskilt mycket. Så nu fick jag i läxa att skriva en arbetsbeskrivning om mig själv. Tydligen ska det vara bra och viktigt att på svart och vitt faktiskt få se vad jag gör på en hel vecka.

Sen ska jag börja skriva en tacksamhetsdagbok varje kväll. Jag testade för första gången igår (jag somnade i soffan när vi tittade på fotboll men jag rabblade upp tre saker i huvudet innan jag hann somna om i sängen). Det blev; 1. Att jag har skrattat så jag har ont i magen med Kenan hela dagen. 2. Att jag har Kenan som en nyckelperson i mitt liv som alltid ger mig så mycket glädje. 3. Att jag inte hade några tunga tankar när jag pratade med min livscoach på morgonen. Jag märkte redan då en annan slags harmoni i mig och kan verkligen tänka mig att det här gör att man generellt blir en lyckligare människa. Man kan välja att skriva ner dagboken på papper, i mobilen eller i huvudet. Jag tänkte varva lite, jag köpte faktiskt en fin liten bok för ett tag sedan som jag tänkte skriva i. Tror att det kan vara ett fint minne om några år.

Nu ska jag dricka kaffe och ringa Sanna, vi ska ha ett så himla roligt möte angående podden om en timme!

8 Comments

  1. Kan du inte presentera Kenan lite mer? Vem är han, jobbar han åt er eller är det “bara” en kompis. Hur lärde ni känna varandra osv? 🙂

  2. Hej älskade Maja. Jag är i exakt samma sits som du. Kan inte ha en lugn stund utan måste vara produktiv varje vaken minut.
    Jag försöker precis som du jobba aktivt med det och insåg allt du skrivit i det här inlägget nu i somras, bland annat efter att ha lyssnat på Olof Röhlanders sommarprat.
    Lyssna på det om du får en poddstund över, han pratar exakt om detta – hur det inte är accepterat idag att ta det lugnt. Att man måste vara “värd” att inte göra något istället för att bara ha det GÖTT. Bara för att man KAN. Bara för att det är jävligt SKÖNT.
    Det etsade sig fast hos mig så jag försöker tänka så i situationer då jag känner mig “lat”. Att det är okej att bara måla naglarna och onlineshoppa ibland. Jag har ju faktiskt möjligheten till det.
    Stor kram från en som vet precis hur det är <3

    1. JA – jag kom över sommarpratet av en slump och han säger så otroligt mycket tankvärda saker i det sommarpratet. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver Maja och rekommenderar dig verkligen att lyssna på det. Även att besöka Josefin Dahlbergs blogg – ibland kan jag nääästan bli provocerad över att hon verkar vara så tillfreds med sitt liv men hon skriver otroligt bra texter och är en stor förebild för mig som försöker så in mer yoga och meditation i livet. Även Michaela Fornis blogg är mysig att läsa (om du inte redan gör det). Tycker era bloggar påminner om varandra fast samtidigt väldigt olika. Men det är liksom mysigt att gå in och läsa.

      Väldigt spretig kommentar haha, men jag ville bara tipsa dig om det. Kram 🙂

  3. Strunt i vad folk tror
    Man kan inte göra någon nöjd här i livet
    / en som gått igenom det du går

    NJUT AV allt du kan njuta av

  4. Fina fina Maja! Som du inspirerar på alla sätt och vis och tack för att du inte bara tar med det glammiga och fina i livet, utan delar med dig av allt. Tack för att du är en förebild som väljer att prata om saker du tycker är viktigt och att du vågar vara dig själv i sociala medier. Jag följer inte många influencer, för att jag blir stressad av det liv dem speglar på sociala medier. Även om man vet innerst att ligger hårt arbete bakom allt som visas på bild. Men du vågar visa svart på vitt, jämfört med många andra. Och det är det jag bland annat älskar och blir inspirerad av. Lång kommentar, men du är värd att höra detta. Tack för att du kan visa upp dem vissna blommorna som gömmer sig bakom dem stora rosorna. Tack för att du inspirerar mig.

  5. Hej Maja! Härligt inlägg 🙂
    Vem är Kenan? 🙂

  6. Madelene

    Du är ju entreprenör och driver eget bolag!! Det är såå coolt och respektingivande tycker jag.
    Nästa gång någon frågar vad du jobbar med – säg att du äger ett företag som verkar inom världens största mediaplattform – social media! Respekt 👊🏻

    Sen kan du skriva till inspiratör och komiker på CVt 😘

  7. Jag känner igen mig så mycket i det med att förminska sig själv. Jag gör det hela tiden och vet inte hur jag ska jobba med mig själv att få bort det. Jag fick ett chefsjobb när jag var 23 år (är nu 25år) och kunde inte då säga att jag jobbade som chef. När folk man inte träffat på ett tag frågar vad jag gör nu så säger jag blygt, jag är tillbaka på mitt gamla jobb. När jag fick jobbet tog det mig 1 år innnan jag vågade lägga till lite försiktig viskandes till dem som frågar ”som chef”.
    Jag har refflekterat över varför det är så och det enda jag kan komma på är att det inte är riktigt acceptabelt i vårt samhälle att man har jobbat hårt i ung ålder och skaffat sig en karriär som för många tar många många år.
    Jag tycker allt du gör är såå häftigt och har följt dig sedan du började blogga. Och att få se och följa din utveckling hur du förbättras och utvecklas i ditt jobb är så kul! Många gånger tycker jag det är roligare att reflektera över din utveckling i ditt jobb än mitt egna. (Förminskar nog min egna utveckling)

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *