Maja's Selections

Ordet fotbollsfru och om julklappar

Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Jag tycker du är sjukt cool, driven, SNYGG, rolig osv osv. Och er podd är amazing.

Men måste bara få fråga. Varför blir du/ni så stötta när folk kallar er fotbollsfruar? Tänker, är det så dåligt klingat? När jag hör det så tänker jag inte på något negativt osv osv. Jag tänker, det har ju möjliggjort mycket för er? Jag säger inte att ni inte hade grejat det ändå, men såklart ert namn och vem ni är gift med har hjälpt till på traven. Eller gjort det lättare. Hade nog tagit bra mycket längre tid att bygga upp ett varumärke annars.

Så jag undrar varför ni tar så illa upp? Istället för att se möjligheterna detta gett er? Sen vill man såklart inte vara någons fru bara men det tror jag ingen tycker att tex du är Maja. Du är sjukt rolig och jag ser mer att det är viktor som är gift med dig och inte tvärtom om, om du förstår hur jag tänker.

Och grattis till graviditeten och mer liv i livet!

Hej! <3 Jag vet inte om du kanske är lite yngre (jag såg din tidigare kommentar om Victors lön) och då förstår jag att man inte kanske förstår laddningen i ordet fotbollsfru eller så väljer man bara att inte förstå. Men självklart är det ingenting positivt att gå igenom hela livet och alltid blir kallad någons fru oavsett vad man gör eller presterar. Det finns inget annat yrke i världen där man blir kallad för fru (om man inte är gift med en manlig president då) förutom i idrottsvärlden och det är ju helt klart förknippat med en annan bild av verkligheten. Låt oss vara ärliga, många förknippar det (eller iallafall har tidigare gjort) med en kvinna som är hemma, spelar tennis, dricker bubbel och shoppar. Precis som du bekräftar i din kommentar så har ni ju ingen aning om vilka vi fruar är eller vad vi gör. Majoriteten av de tjejerna jag har lärt känna genom idrottslivet gör så mycket och är så drivna att det blir förnedrande att kalla oss för enbart fruar. Dels tror jag att det krävs en viss typ av människa att ens KUNNA flytta på det sättet vi gör. Man måste vara väldigt stark i sig själv och inte vara rädd för nya kulturer, miljöer och människor. Och alla jag känner har sina egna karriärer och har inte fått någonting serverat pågrund av sin man, tvärtom så har man träffat på tomtar som behandlar en som skit bara för att man precis som du har en viss syn på oss. Någon är pilatesinstruktör, en är lärare, en jobbar med IT, en med sociala medier och en ska bli barnmorska. Jag vet inte hur det har hjälpt att vara gift med en fotbollsspelare när man måste flytta till ett nytt land och försöka få ett nytt jobb som exempelvis pilatesintruktör. Ska man gå in till gymmet och råka nämna sin mans namn och sen få ett jobb?

Precis som du skriver så ser du det som om att Victor är gift med mig och inte tvärtom så varför jag ska bli kallad fotbollsfru genom hela mitt liv när jag anser att jag har lyckats väldigt bra på egenhand? Mångas argument (eller snarare trollen här på nätet) är att jag har fått allt serverat pågrund av fotbollen och såklart kan man se det så, men då kan man också undra varför inte alla “fotbollsfruar” har en framgångsrik podd, blogg, designar kläder och blir ambassadör för stora varumärken. Jag ska ha lika mycket credd för det som Victor har för sin fotboll, eller min kompis som ska plugga till inredare eller min mamma som är inköpare.

Hur som, jag har träffat dom mest coola kvinnorna jag vet genom fotbollen, och många (om nästan inte alla jag har träffat) är så otroligt inspirerande och har så mycket för sig och det gör mig väl provocerad antar jag, att folk inte förstår det utan bara fortsätter att kalla oss fotbollsfruar och inte förstår varför vi ser det ordet som ett själsord. Att vi är starka kvinnor som lever ett annorlunda liv måste man istället trycka ner, sen säger det iochförsig mer om den personen än oss så mitt svar här idag är ju egentligen slöseri med tid. Det får nog bli sista gången jag svarar på det här med fotbollsfrugrejen! Kram och vad roligt att du gillar mina sociala kanaler <3.

Hej Maja. Jag har följt dig länge och jag älskar alla dina kanaler och det är så roligt att du har börjat med youtube igen! Nu till min fråga! Hur resonerar du när du skriver eller pratar om dina åsikter som du gör väldigt ofta? Jag själv är en känslomänniska och lider av ångest och jag förstår inte hur du klarar av det. Det måste vara så jobbigt att höra folks åsikter dag in och dag ut och fortfarande fortsätta prata så öppet om vad du tänker och käner? Nu är ju det nyckeln till just din framgång det vet jag ju. Jag vet inte hur många influencers jag följer där man inte ens vågar stå upp mot SD offentligt eller det enda ämnet man lyfter är psykisk ohälsa (för vem kan klanka ner på det?) men ingenting annat vågar man ta upp. Helt enkelt så undrar jag hur du tänker helt enkelt när det kommer till dina sociala kanaler? Jag tycker att det är så häftigt och inspireras så av dig, önskar jag kunde stå upp som du gör. Kram

Hej och vilken fin kommentar <3. Tack. Ganska ofta får jag en dos av ångest när jag har skrivit eller pratat om någonting som inte riktigt är PK. Jag vet att jag iallafall kommer att få några mail eller kommentarer som jag kommer känna ett behov av att svara på. Ofta står jag för vad jag säger, det är mer det att jag känner mig missförstådd och känner att jag borde ha formulerat mig annorlunda (det är lätt att vara efterklok). Men sen tänker jag alltid att det är värt det ändå. Trots att jag får en stark känsla av att vara missförstådd eller att jag sätter mig själv i den positionen, positionen där man får slänga skit på mig. Jag har även som du, följt så många bloggare och influencers genom åren och började just reflektera över det för några år sedan när jag själv började jobba med det här. Att man inte ens kände någon på riktigt. Och man visste inte vad någons åsikt var. Om någonting annat än höstens nya hårtrend. Allt var så jäkla mellanmjölk och trist. Oinspirerade. Jag älskar att läsa om kläder och skönhet, men jag vill också höra kvinnors åsikter om saker och ting. Och det är väl dags att vi utnyttjar det faktum att KVINNOR FÅR UTTALA SIG SOM DOM VILL. Så när jag började med det här så lovade jag mig själv att säga det jag tycker och tänker, såklart kan jag göra det oftare men den här balansen som jag har nu räcker för mig. Och även om jag får ångest så väger det alltid upp att jag har stått för min åsikt och jag har insett att kommer man från Sverige och jobbar med det här och har starka åsikter så kommer man alltid att behöva försvara sig oavsett vad man gör, så då kan man ju lika gärna säga vad man tycker och tänker på riktigt.

Jag tycker att man märker det tydligt i mitt kommentarsfält att det ofta är starka och bra åsikter här inne och att vi alla inte alltid håller med varandra. Jag vill hellre ha det så (ett forum där kvinnor och män vill vara) än ett puttrande och inlägg efter inlägg om mitt smink eller vår makeover i huset. Jag hade haft svårt att se det här som ett inspirerande jobb om jag bara fick frågor om mina kläder eller mitt smink, jag älskar när jag får långa mail eller kommentarer av er om LIVET och TANKAR och KÄNSLOR. Jag tycker att man kräver ett ansvar som influencer, sen tar alla det olika, men jag valde den vägen att vara mig själv och stå för mina åsikter. Sen har jag alltid haft svårt för att vara tyst när jag tycker någonting, kanske har det med det och göra också. Tycker jag att SD är skit eller att det känns tufft att gå upp i vikt som gravid så säger jag det. Eller som idag, nu skrev jag ett långt svar om ordet fotbollsfru och jag vet att folk där hemma i stugorna kommer bli irriterade och ha behovet att sätta mig på plats, men hellre att ta det än att bara vara tyst. För någon där ute behöver kanske läsa om just det och inte bara om mitt nya silverschampo. Stor kram och tack för din kommentar. Det betyder väldigt mycket, ska komma ihåg det när jag får trist energi slängd på mig.

Hallå du måste ge julklappstips till pojkvän nu när julen snart är här! Vad har du gett Victor tidigare år?

ÅH JULEN <3. Älskar julen. Jag kommer att blogga mycket mer om tips men jag har köpt en gitarr, en högtalare, en klocklåda, böcker om klockor, konsertbiljetter och plånbok. Trixet är att plocka upp vad dom behöver och råkar nämna i farten. Förra året klagade Victor på att han aldrig kunde packa ner sina klockor bra när han reste i resväskan (dom blev repiga). Så då köpte jag ett klockfodral som han nu har när han reser. Lycka till <3

Mitt ångestpiller. Alltid.

Hej!
Min fråga är kanske lite konstig. Jag vet inte ens om det är en fråga men du kanske har känt eller känner så ibland och har nå bra svar.

Jag har under 2018 fått extrem ångest i perioder, jävligt dåligt självförtroende och en allmänt pissig självbild. Har gått upp rätt så mycket i vikt och liksom tappat det utseendemässigt. Jag som person är väldigt bra på att hålla masken och inte visa osäkerheter jag gråter liksom inte framför någon eller pratar om känsliga saker förutom då med min underbara pojkvän. MEN problemet blir ju att när jag känner mig som värst så är det han och endast han som får se detta… Sen kanske inte allt men det lilla jag kan släppa ut får endast han ta del av. Jag har världens tur i att han är omhändertagande, en god lyssnare och liksom endast ser det fina hos mig och lyfter mig. Han älskar mig mer än vad jag älskar mig själv och han fattar oftast inte vad jag menar, känner eller hur jag mår men han lyssnar och stöttar. Nu till min fråga.

Jag kan känna att jag blir “svår” att älska och typ oförtjänt. Att vår relation hade varit så mycket enklare och “dramafri” om jag bara inte va så jävla upp och ner hela tiden? Jag kan ligga och tänka på hundra anledningar till varför han har rätt att göra slut med mig. Jag kan liksom förstöra många gulliga moments t.ex som när han ger mig komplimanger. Då kan jag hånskratta och säga ”sluta nu” eller ”så säger du för att du måste” vilket jag vet att han inte gör och det sårar såklart honom men just i stunden känns det så. En sån enkel sak som att skicka en bild på mig själv slutar upp i att jag försöker och 150bilder & 30 minuter sedan blir jag ba ledsen och ångestfylld vilket bidrar till en helt förstörd dag för oss båda. Sen är det inte alltid så men när de väl är något är det 99% av gångerna pga min ångest.

VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Hej min vän. Jag kan känna igen mig i det där med att “förstöra” en situation. Igår fick jag en stressattack här hemma och i 20 minuter sprang jag runt som en höna utan huvud och försökte lösa livets alla problem. Och Victor ville bara mysa och titta på House of Cards. Jag förstörde några timmar av vår kväll och Victor blev frustrerad på mig vilket jag förstår. Däremot har jag helt släppt den ångesten med att jag förstör. Jag lider av ångest och mår ibland dåligt. Och han lever med mig och ibland så blir det bara dåligt. Det måste få vara okej. Kunde vi båda trolla hade jag mått bra hela tiden. Jag hade aldrig grubblat eller varit ledsen. Men nu kan vi inte trolla och jag har ångest. Så är det med det.

Inatt höll jag honom vaken i flera timmar för att jag vaknade av ångesten som inte riktigt hade släppt när vi la oss. Låg och tänkte på allt jag har att göra. Och för att somna om måste jag lägga mig i hans bo och bara andas nära hans bröst ett tag. Men det gör ju att han vaknar och sover oroligt. Men det får vara så. Men jag tror att jag känner så för att jag tar hjälp. Jag har möten med min livscoach och har övningar jag ofta gör. Jag försöker få in meditationen som en del av min vardag och jag FÖRSÖKER verkligen bli bättre. Mycket för Victors skull. Och såklart, vårt barns skull. Och med det sagt så är jag medveten om hur mycket det krävs av Victor att leva med mig och för det är jag evigt tacksam (började gråta nu haha).

Så jag tror för din skull att du ska ta hjälp. För det låter som om att du kämpar med många hjärnspöken angående ditt utseende och det kan ofta vara värre än vad man tror. Jag har ångest och kan känna att jag är jobbig att leva med, men enda gångerna jag har känt att Victor är för snygg för mig eller att det är fel på min kropp var när jag hade ätstörningar. De tankarna skulle aldrig slå mig idag. Så för din egna skull, inte för din killes skull, skaffa hjälp. Prata med någon. Hitta nya tankebanor. Fokusera på dig själv och bara dig själv. Det finns fantastiska människor där ute med så mycket redskap man kan ta del av. Kolla om en kurator om du går i skolan, be en förälder om hjälp eller en vän. Googla livscoach i din stad eller psykolog. Några möten med min livscoach har verkligen, verkligen, hjälpt mig och mitt mående. Kärlek <3

Hur ofta åker ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klagar inte utan är nyfiken!!

Haha på tok för mycket! Nu på hösten åker vi alltid tillbaka pågrund av landslaget. Dom samlas nog en gång i månaden från september till december så då blir jag ensam här i 10 dagar så då åker jag alltid tillbaka till Sverige för att jobba! Just nu passar det oss perfekt men jag tror ju att det blir tuffare när bebisen är här. Att vara ensam med sitt barn i 10 dagar i streck blir nog en tuff utmaning men man blir ju van, jag ser ju det på Sanna! På våren är det alltid lugnare med landslaget och då är vi kvar här i England och vardagen rullar på!

Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

Hej! <3 Nja jag blir ju absolut inte igenkänd här men däremot Victor! Men vi bor ju utanför stan och rör oss sällan i såna sammanhang där han kan bli igenkänd (vi är eremiter helt enkelt he he). Jag upplever att det är stor skillnad på England och Sverige dock! Speciellt Manchester och Västerås, det är inte så trevligt för oss att vara i Västerås längre tyvärr så när vi är där umgås vi ofta bara med nära och kära och håller oss hemma hos Victors mamma eller oss. Exempelvis råkade jag lägga upp att vi tränade i somras på en fotbollsplan utan att tänka efter och totalt kom nog tio olika sällskap under en timme som ville ha bild med Victor (en ville ha med mig så det så). Fint såklart men också speciellt.

Jag läser ingenting i media, ibland kan man råka komma över en artikel men det är sällan. Jag kan faktiskt inte ens läsa andra vanliga artiklar längre som inte har med sport att göra för att min bild av media har förändrats så pass mycket. Det blir nog så när man länge har läst artiklar om människor man känner och man vet att allt artikeln är baserad på är påhittat eller vinklat till fördel för klicks. Det är ju som när man ser en artikel om Livet på läktaren, lyssnar man på podden så fattar man ju inte ens vad artikeln handlar om egentligen.

Stor kram och tack för din kommentar! <3

35 Comments

  1. Wow, vad bra du besvarade kommentaren angående fotbollsfruar. SÅ on point! Grym är du!

  2. Alltså JA! Varje gång man klickar in här blir man så glad. Är det inte ärliga inlägg, så är det en fin vlogg (gravid som vanlig vlogg) eller ett riktigt bra svar-på-frågor inlägg.
    Du är grym! Bamsekram

  3. Tycker du alltid har så bra och fina svar! Är fint att du tar dig tiden att tänka efter och är verkligen så on point!

  4. Viktoria

    Hej!
    Brukar egentligen aldrig kommentera på sociala medier såhär men har senaste tiden känt att varje gång jag går in på ett inlägg på Instagram eller liknande så blir jag så FRUSTRERAD över alla idioter som skriver elaka kommentarer och hittar fel i allt. Så nu kände jag att istället för att bli frustrerad ska jag försöka sprida lite kärlek istället.
    Har bara läst din blogg sporadiskt under nån månads tid men blir varje gång så himla glad och liksom trygg när jag läser den. Du är så ärlig och verkar som en så genuint fin person, som man många gånger kan känna igen sig i.
    Till det här med fotbollsfru så vill jag bara säga TACK för att du orkar förklara, även fast du inte behöver det. Förstår man inte varför det är fel att kalla någon för fotbollsfru så behöver man nog tänka till lite. Att som egen, framgångsrik och driven individ bli förminskad till att enbart vara någons fru, det är fan inte rätt. Och det känns så himla förlegat och trist.
    Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, blev lite rörigt. Hursomhelst, tack för en bra blogg och vlogg! Fortsätt vara du ALLTID, du är fantastisk <3

  5. Vad använder Victor för parfym? Tänker att jag ska ge en till min pojkvän i julklapp och tänkte om du har tips?☺️

  6. Alltså jag är såååå glad över att det finns personer på internet som dig. Tror inte alla tänker på att små barn och ungdomar följer er dagligen, och ha dig där känns oerhört tryggt. Du känns verkligen så genuin och äkta, med så otroligt kloka åsikter och värderingar. Sluta ALDRIG stå upp för vad du tycker, det är det som gör dig till den ledstjärna alla som arbetar med sociala medier borde följa! Jag fullkomligt ÄLSKAR din blogg, och du kommer definitivt bli en helt otrolig mamma. KRAM

  7. Du som skrev om ångest, självbild och din pojkvän – jag kan berätta för dig att du inte är ensam. 80% av utsläppet av min ångest landar på min pojkvän, helt enkelt för att det är honom jag är mest bekväm med. Men jag får så dåligt samvete över att han ska ta det skitet, även om han säger att det inte är någon fara och han bara vill att jag ska må bra (kan inte riktigt tro på det..). Samma med om jag får komplimanger, många gånger svarar jag att “det är inte sant” eller “det måste du säga” osv, vilket jag förstått senare att det inte är så schysst mot honom. Jag tror Maja har rätt i detta, vi måste nog försöka hjälpa oss själva här, med någon annan än vår partner som bollplank. Jag gick till en psykolog tidigare och om man får en som man känner är bra (byt om du inte gillar personen, väldigt viktigt!) är det guld värt. Så gör det, för din egen skull

  8. Tack för svar!

  9. Alltså, jag skulle vara hur stolt som helst om jag fick kalla mig fotbollsfru. 😜 Skämt å sido, förstår att det kanske inte är så kul att ”alltid” bli benämnd så och alla fördomar det kanske innebär. Jag tänker att många säkert är avundsjuka och då hoppar det plumpa kommentarer.

    Du är stark, självständig och hur cool och fin som helst – oavsett vem du är gift med, eller vad du gör/inte gör om dagarna. Kram

  10. Alltså jag blir galen! Hur kan folk inte förstå att man visst kan lyckas “på egen hand” oavsett vem man är tillsammans med? Här har du i alla fall en som började följa dig (på twitter-tiden haha) och fastnat för vem du är, din stil, din humor osv. Jag är (tyvärr) helt ointresserad av fotboll och för min del hade du kunnat vara gift med vilken ointressant man som helst – det är ju dig jag vill följa!
    Lycka till med bebis, inredning (vill gärna läsa mer om det, älskar din smak!) och karriären. Du är grym!
    Och juste, en annan sak: Är supertaggad på livepodd! Hoppas man lyckas få tag på en biljett! Kraaaam

  11. Hej, du som skrev kommentaren om ångest och att vara svår att älska. Du är inte ensam <3

    Jag är fortfarande lite fast i det men har blivit lite bättre på att inte få ångest över min ångest,så att säga.
    Jag förklarade under ett långt men mysigt samtal för min kille att anledningen till att mycket landar på honom är att han är min trygga person och att det ju är något fint i det, jag bad honom tänka på det när det blev jobbigt. Jag sa att jag förstår att det ibland är svårt att älska mig, och han får känna så för det är fullt rimligt, men att vi alla har våra sidor som gör oss lite svåra (jag trodde inte på det när jag sa det, men det gör inget. Jag tror på det idag!) . Jag gav också min ”blessing” till att han pratar med sina närmsta om min ångest så att han får ventilera SINA känslor med någon, att allt inte handlar om mina känslor(han har fortfarande inte gjort det men säger att det känns bra att veta att han ”får”) Idag kan han säga mitt i min ångest att han är glad över att jag är så trygg med honom att jag visar det istället för att hålla det inom mig och sprängas. Och vet du, det känns fantastiskt att höra det!

    Men jag sa också typ såhär dagen efter ”okej, saker kan självklart förändras med tiden men jag vill att du här och nu lovar mig att du älskar mig med eller utan ångest. Om du tycker att det blir för mycket för dig och mig att hantera så ser du till att boka tid hos någon så jag får hjälp innan du lämnar mig. Kan du lova det? Ge inte upp på mig utan att ge mig hjälp först”. Han lovade och jag dubbelkollar kanske var 3e månad att han fortfarande orkar med mina toppar&dalar för att lugna mig själv. Och det har funkat bra för mig! För han har lovat att inte bara lämna. Jag kommer få en förvarning och en chans. Det lugnar mig.

    Så med lugnet om att han inte bara sticker, och the fact att han ser vad det innebär att jag bryter ihop hos honom, så har vår relation blivit ännu djupare. Och även om jag fortfarande känner mig svår och jävlig ibland så är det bättre!

    Självklart är vi alla olika men jag ville ändå ge dig ett litet tips, och skicka en stor kram! Det är okej att känna, det kan vi väl alla enas om? Det gäller dig och din kille också!

  12. Fina Maja! Att du har byggt upp en blogg där du peppar andra, men också att du skapat en atmosfär där i detta fall tjejer peppar varandra i ditt kommentarsfält. Det är för mig en så stor bedrift att du ska hyllas enbart för det du gör som individ. Jag var en av de personerna som va med i din och Sannas podd med ett röstklipp efter Aviciis bortgång. Och när jag nu ser i ditt kommentarsfält hur personer som inte känner varandra stöttar varandra i sina olika varianter av ångest, då värmer det hela mitt hjärta. För ingen kan göra allt i kampen mot psykisk ohälsa, men att du öppnat upp dig och varit så ärlig om din ångest det vet jag har gjort enormt mycket på vägen. Så tack snälla! Kram

  13. Alltså TACK Maja för alla kloka & underbara svar. Så jäkla fint att du sätter dig ner & ger av din dyrbara tid till att ge såna långa & helt perfekta svar!

    Du är så jäkla klok, underbar och genuin. Längtar och bara HOPPAS man lyckas få tag i en biljett till livepodden, det är min dröm just nu! Stor kram <3

  14. Fast jag upplevde frågan om fotbollsfru helt annorlunda. Som att det var en helt uppriktig undran om det verkligen måste vara negativt förknippat. För visst är Maja mycket kompetent och duktig och utan det hade hon ju kunnat starta en blogg om att vara gift med en fotbollsspelare och den hade känts ganska tom och tråkig, men säkert snygg. Men det är väl att ljuga om en inte säger att hon ändå fått hjälp på vägen av att vara gift med en känd spelare. Jag kan villigt erkänna att det var så jag hittade bloggen för länge sedan, men det var inte det som fick mig att fortsätta läsa. Så, det jag försöker säga, jag upplevde frågan som vänligt inställd och ärligt nyfiken. Och att frågeställaren menar att det inte måste klinga som något negativt att vara fotbollsfru. Sedan är det ju inte allt en är. Jag är gift med en ingenjör, men ingen kallar mig för det. Men hade jag velat starta en blogg eller ett instagramkonto med många följare som sedan gjort att jag fått flera samarbeten etc så hade inte många hittat den (de som hittat den hade nog inte heller återkommit…).

  15. Maja, wow wow wow. Du är så otrolig duktig på att beskriva att tårarna bara rinner på mig när jag läser dina svar på frågorna; speciellt den med ångesten och ”svår att älska”. Igenkänningsfaktorn är hög. Tack för att du är ärlig och inspirerar. Det ger mig kraft och känslan av att inte vara ensam.

  16. Fan va grym du är! Jag hittade till din och Sannas podd genom Biancas podd Jag är inte fotbolls intresserad, så jag visste inte vilka era killar va. Utan tyckte att ni va så sköna att lyssna på. Så jag stäcklyssnade och längtar nu till varje söndag när eran podd släpps. Det är helt sjukt att ni kallas ”fotbollsfruar” som det det skulle vara det ända ni är. Ni har ju kommit såhär långt tack vare er själva men det era män som stöd. Jag kan känna igen mej i en hel del när ni pratar om hur folk ser er som ”fotbollsfruar”. Även om jag inte är tillsammans med en fotbollspelare utan jobbar i en väldigt mans dominerad bransch.
    Jag är 26år och kör lastbil och släp. Det händer varje dag när jag kör ut grus till kunder att dom frågar. ”Kommer du verkligen kunna backa in här?” ”Ska jag backa in åt dej” eller en vinter där jag fick stopp i en snöig backe och den första som kommer fram säger ”du kanske inte skulle hålla på med detta, du verkar ju inte klara det.” Eller härom dagen när jag ringde för att säga att jag va påväg. Och fråga om han va hemma. Så säger han ”javisst, jag är hemma. När är han här?” Det är jag som är påväg och jag är frame om ca 10 munter. ”Å herregud en tjej hur ska detta gå”.
    Tänkt om alla människor ist kunde se varandra för den dom är och Ge alla en chans.
    Jag tycker att ni är grymma och gör skillnad genom att berätta era historier och om eran vardag.
    Att ni oxå är jävligt roliga är ju bara en bonus.
    Grattis till graviditeten, det är så roligt att följa ☺️

  17. Hej Maja! Jag brukar vanligtvis inte kommentera någons blogg alls, men kände att detta är sånt ämne som jag blir så träffad av.

    Detta med att bli kallad någons fru är precis som något du säger, ett laddat ord och har en negativ klang. Jag själv lever med en elitidrottare och får ofta höra just det.

    När jag och min sambo flyttade till ett ny stad så träffade jag en av mina nya grannar utanför huset vi bor i. Hon visste vad min sambo sysslade med redan, och under konversationen säger hon; “-Jaha, så du BARA flyttar med honom dit han ska hursomhelst?” Jag försvarade mig (vilket jag inte ens ska behöva göra) med även jag får ut något av det och tycker det är roligt. Sedan fortsätter hon och säger med en negativ ton: “- Så du jobbar alltså inget heller?”. Hon antog alltså att jag inte jobbade BARA för att min sambo sysslar med det han gör, vilket för mig är helt absurt.

    Jag pluggar heltid och jobbar även mycket utöver det för att jag vill ha en egen karriär, betala för mig själv och ha mitt eget. Men ändå får jag hela tiden försvara mig vilket är så fel.

    Ville bara säga, TACK Maja för en fantastisk blogg och för att du är dig själv och sätter ord på känslor som många av oss upplever!! KRAM!

  18. Ditt svar på frågan om fotbollsfruar var riktigt bra och välformulerat. Precis som du säger – det är bara de som är gifta med manliga proffsidrottare som blir benämnda som just “fruar”. Ingen hade fått för sig att kalla en kvinnlig fotbollsspelares man för fotbollsman. Man kan försöka sätta sig in i er situation genom att föreställa sig hur det skulle vara att bli kallad efter sin egen partners yrke, “ingenjörsfru” är ingenting jag vill bli kallad i framtiden iallafall. Att inte förstå problematiken med att en kvinna benämns som “fotbollsfru” skvallrar tyvärr om en sjukt dålig syn på kvinnor och en bristande förmåga att se strukturer i samhället.

    1. Maja Nilsson

      Håller verkligen med och där satt du huvud på spiken. Dålig kvinnosyn, det är nog det som irriterar mig mest nu när jag tänker efter. Det är ju 2018 liksom. Tack för din kommentar! <3

  19. Hej Maja! Måste bara säga att ditt hår är så jäkla goals!! Snälla kan du inte berätta hur du fixar ordning det?!!

    1. Maja Nilsson

      JAG SKA I EN VLOGG! Det ligger i mitt schema och allting.. <3 håll ut!

  20. Jag är fotbollsintresserad och följer det svenska landslaget. Inför VM lyssnade jag på en podd med några sportjournalister jag gillar. De sa då (jag citerar!) “Det bästa med Victor Lindelöf är Maja!”. Det var så jag hittade hit och jag kan inte annat än hålla med.

    1. Maja Nilsson

      Åh det var fint! Tack <3

  21. Du är så grym Maja!!!! Förutom att du har en grym stil som jag inspireras av dagligen, men det som gör att du står ut ifrån alla andra på sociala medier är ditt ärliga sätt att skriva om din ångest, hur du vågar visa att det ör okej att må dåligt, ha ångest och söka hjälp för det. Du skriver om sådana viktiga saker som träffar en rakt in i hjärtat när man själv lever med ångest!
    Jag går in här dagligen och jag älskar hur din blogg är en peppig sida för alla tjejer och vilket positivt klimat det är är inne nästan hela tiden! Fortsätt med det du gör Maja och ägna ingen tid på folk som försöker förminska allt fantastiskt du gör ❤️

    1. Maja Nilsson

      Tack snälla snälla snälla för din fina kommentar. Det betyder väldigt mycket <3

  22. Fast nu är det skillnad här va. Det är stor skillnad på dig och Sanna. Vi kan inte undgå det fakto att hon verkligen har fått saker serverade och hade inte haft i närheten lika mycket framgång i livet om hon inte var Johns partner.

    1. Men hur tråkig är inte den här kommentaren? Vad är det egentligen Sanna har fått “serverat”? Det känns otroligt konstigt att sitta och kasta ur sig massa påståenden om Sanna på Majas blogg. Det är väl snarare så att Sanna exempelvis nått framgång i sin karriär för att hon och Maja kämpat och slitit med podden. Innan det har hon jobbat på kollo, ett jobb hon knappast fått pga vem hon är tillsammans med utan för att hon är bra på det hon gör. Varför finns det ens ett behov ATT jämföra dessa kvinnor? De lever alla olika liv och arbetar med olika saker, men råkar ha män som arbetar inom samma yrke. What’s the big deal?

  23. Detta har inget med frågorna i denna frågestunden att göra. Men jag undrar, du som bor i Manchester, skulle du rekomendera staden? Spanar nämligen på weekendresor och de flesta tipsar om London. Men Manchester har jag inte hört så många pratat om, varken irl, hemsidor eller på sociala medier! Därför frågar jag just dig! Vilket är det bästa matstället tycker du? Vad får man inte missa tycker du? Bästa shoppingsställena? You name it.
    Du är grym och urskön!! Tack för att du ger mig leende på mina läppar varje dag! //E <3

    1. Jag ÄLSKAR den stan. Åk dit!

    2. Maja Nilsson

      Sparar denna till veckans frågor om det är okej! <3 Stoooor kram

  24. Så kloka och bra svar! Du är en stor inspiration Maja<3 Kramar<33

    1. Maja Nilsson

      <3<3<3 Tack för din fina kommentar

  25. Min kille som är ett United-fan säger alltid ”Majas kille” när han pratar om Victor. 😅 Även fast jag vet mycket väl vem han är också

    1. Maja Nilsson

      FINASTE kommentaren <3

  26. Alltså, angående frågan om fotbollsfruar och att man anser att det gett er möjligheter. Absolut det kanske det har, ni behöver troligtvis inte oroa er för att pengarna ska räcka hela månaden eller avstå ett par skor för att ni inte har råd. Men jag är inte alls avis på ert liv. Det verkar väldigt ensamt och dystert. Så starkt att flytta och bryta upp sina rötter gång på gång på gång och anpassa hela sitt liv efter sin man och hans kärriär. Sen tycker jag inte det är så bra kvinnomässigt om vi ska se till den aspekten. Tänker på hur ensamna ni är jämt, så långt ifrån era vänner och familj. Nej usch fy, hemskt. Och ser vilket lass de kvinnor med barn får dra jämt.

Write a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *