Maja's Selections

Victor

Godmorgon från sängen <3 Nu är det exakt 25 minuter sedan Victor stängde dörren efter sig för att hoppa in i taxin med Micke mot Arlanda. Jag vaknade redan vid 03 inatt och kunde inte somna om, låg som en apa runt Victor och luktade på varenda liten del av hans rygg. Separationsångesten var total. Och imorse vaknade jag av att han stod jämte sängen med kepsen bakochfram, långa tights under ett par mjukisskjorts och en långärmad niketröja. Har aldrig sett honom snyggare i hela mitt liv tror jag. Kysste honom hejdå och lycka till, försökte i ett nyvaket och tappert försök berätta hur stolt jag är över honom. “Jag älskar dig” ropade han innan dörren åkte igen. Sen åkte han.

Och så grät jag för mig själv i sängen en liten stund. Även om jag redan saknar honom så är det stoltheten jag gråter över den här gången. Han ska få uppleva sin barndomsdröm nu, att få spela VM. Han har berättat för mig så många gånger om hur när han var liten sprang ute på gräsmattan och drömde att han spelade VM-final. Hela hans liv och även hela det sista året har ju kretsat kring det här, och nu är tiden här. Han ska till Ryssland. Min älskling ska spela VM. Jag kan inte riktigt ta in det. Och nu gråter jag igen. Jag är så stolt. Och hoppas för mitt liv att han vet om det. Även om vi kan klaga i podden eller jag kan skriva om saknad här i bloggen så är det också en otrolig känsla att få dela livet med en idrottsman. Att år efter år få se hur hans drömmar slår in. Är det inte Manchester United som ringer så ska han få spela VM. Han gör mig så motiverad i livet och visar att hårt arbete verkligen belönar tillslut. Det finns inga omvägar. Och nu är han där. Helt otroligt.

Efter att ha hulkat i tio minuter bestämde jag mig för att fånga dagen istället. Så nu tittar jag på vloggar och dricker mitt kaffe, sen ska jag ut och spring innan det blir att jobba av en del idag. Förresten så vill jag tacka så mycket för all respons på min vlogg!!!!! Åh ni är så snälla och det känns så kul det här. Inte alls läskigt längre, tack vare er. Så nu satsar jag på en vlogg i veckan, hur låter det?

Nu ska jag dricka upp kaffet och göra mig en smoothie, ringa Sanna och gråta lite till. Sen väntar milen, har inte tränat på ett bra tag nu och min kropp behöver aktivitet.

 
 

Livet på läktaren

Den här veckan pratar vi om det jag skrev ett blogginlägg om tidigare i veckan, hur det känns att vara ensam nu under sommaren när killarna är iväg och spelar VM. Vi pratar midsommar och vi pratar om hur man gör slut med vänner. Gott och blandat helt enkelt <3 Finns där poddar finns som ni vet!

 
 

Sjung om studentens lyckliga dar

Åh tänk, idag är det studenten här i Västerås. Jag kan inte förstå att det var SEX år sedan jag tog studenten. Det känns som igår. Och sen tänker jag på allting som har hänt sedan dess och inser att det känns som 25 år sedan. Jag hade helt klart den bästa studenten man kan tänka sig.

Jag hade letat klänningar (ni känner ju mig) i ett halvår och köpte kanske sju stycken olika. Men dagarna innan hittade jag den här från Cubus, och jag kände mig så fin i den. Känner ni igen mig? Att jag har varit så mörkhårig känns väldigt konstigt. Däremot gillar jag längden, jag tror att jag ska börja spara ut mitt hår igen!

Vi hade champagnefrukost hemma hos mig! Tror vi började redan vid 06.30.

Mamma <3

 Det roliga med mindre städer, eller iallafall i Västerås är ju att alla tar studenten samma dag tillskillnad från Stockholm. Trafiken runt centrum stängs av och under några timmar är det enbart studentflak som rullar förbi. Det blir en riktig folkfest helt enkelt.

I Västerås börjar det alltså alltid (iaf oftast) med champagnefrukost med klassen, utspring från skolan, flak runt stan och sen spenderas eftermiddagen hemma med släkt och vänner. Jag minns såväl att jag skyndade mig hem från skolan (läs sprang hem), för att få krama alla och bli gratulerad. Väl hemma hade ingen hunnit hem från stan så jag satte mig ensam på altanen och öppnade en flaska bubbel. Väldigt roligt nu i efterhand. Mindre kul då.

Och på kvällen svirar man om, möter upp klassen och har förfest innan man festade resten av natten på Blue Moon Bar. Nu har ju den klubben stängt ner här i stan så jag antar att man går till Publik istället? Efter nattklubben brukar man samlas i en park i centrum men det spöregnade för oss så vi åkte hem istället. Vaknade upp dagen efter och kände att livskrisen var här. Vad gör man nu med livet? Jag började en intensivkurs för körkort veckan efter redan och tog körkort två veckor senare. Sen spenderades sommaren på festivaler och jobb på Ikea.

 

Grillningen

Mina vänner. Nu börjar vi. Bröllopsbilderna. Bröllopsyran.

Vi fick alla bilder från bröllopet häromdagen så vi la oss tillsammans i sängen och gick igenom allting. Jag vet inte hur jag ska förklara men att gifta sig är det häftigaste jag någonsin har varit med om. Det är, utan tvekan, de finaste dagarna jag har upplevt i hela mitt liv. Jag trodde att gifta sig var någonting vackert och fint för ett par att göra men det är någonting så mycket större än det. Det är någonting heligt och magiskt över att gifta sig. Det är någonting fantastiskt. Jag känner en sådan stor skillnad mellan mig och Victor. En tillhörighet. Ett band som vi alltid har haft men på något vis är bekräftat nu. Varje gång jag ser ner på min hand så blir jag alldeles pirrig, jag är gift, med Viggis.

Och genom att bläddra igenom bilderna väcks redan alla minnen från helgen till liv. Vi blev så chockade för så många bilder visste vi inte ens om existerade och vi sa flera gånger “juste deeet”, jag hade ingen aning om att Sandra och Emma hade varit i närheten av oss för att fånga just de stunderna vi ville ha på bild. Att jag har bilder på när jag träffar min farmor för första gången på torsdagen eller när jag kramar Victors bror efter vigseln kommer jag alltid att vara så tacksam över. Tack Sandra och Emma. Jag är så glad att vi valde just er som fotografer.

Och så måste jag återigen hylla vår fantastiska bröllopskoordinator Johanna Kajson, utan henne, inget bröllop.

Första dagen tändes grillarna vid 19 men incheckningen började redan vid 15. Tidigare på dagen hade ju jag och Victor ätit lunch med vårt brudfölje och övat i kyrkan. Sen svirade vi om och fixade oss för att ta oss ner till festen.

Såhär såg vi ut! Mer bilder på oss kommer <3

Bröllopshelgen firade vi på en fantastisk herrgård och det var helt fantastiskt där. Det fanns spel för dom som kände för det. Och Jonas spelade gitarr <3

 Sen började minglet. Åh så underbart det var att träffa alla. Att alla hade tagit sig dit för vår skull. Jag gick och hade tårar i ögonen konstant.

Min farmor och farfar <3 Min pappa valde att inte komma på mitt bröllop så det betydde så mycket för mig att ha dom där. Älskade farmor och farfar.

Den känns verkligen som bilder ur en saga. Solen lös och det spelades musik. Och det dracks öl och champagne och det var kramkalas.

Och det fotades och fotades.

Mormor <3

<3 Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, kanske talar bilderna för sig själva.

Menyn liksom alla trycksaker under helgen kommer från Tryckstudion!

Vi valde att hålla det lite enkelt första dagen, så det blev grillbuffé!

Och glass <3

Jag och mina brudtärnor tog en liten paus då och då, en stund att bara ta in allting.

Och vi övade inför morgondagen.

Och det spelades spel.

Min älskade.

Och sen gick solen ner och alla samlades på bryggan. Fin stund. Oj, vilken fin stund i livet. En av dom finaste kanske.

Några bastade och badade medan vi andra gick upp och fortsatte festen.

Och vid 12 stängdes musiken av och det var dags att lägga sig, det var ju en stor dag dagen därpå. Tror inte att någon av oss vill lägga oss egentligen, men det är ju så det ska vara.

Foto: Sandra Moreira och Emma Eriksson

 

Morrongänget

God morgon <3 jag sitter i sängen och har precis öppnat mailkorgen och dricker min första kopp kaffe. Snart ringer telefonen och jag ska snacka med Mix Megapol och morrongänget i Göteborg, jag älskar ju hela radiokonceptet men ändå blir jag väldigt nervös precis innan. Imorgon kommer jag vara med!! Jag ska vara med lite då och då från och med nu faktiskt, prata om VM och lite sånt. Min vinkling, väldigt roligt och jag blev väldigt glad när dom frågade just mig. Så om det är någon gång ni kommer få höra mig ens yttra mig om fotboll eller ett VM så är det dessa veckor.

Resten av dagen ska jag beta av en del grejer, jag ska träna för första gången på forever och fixa här hemma. Har sagt det i en vecka men today is the day.

 

BUS

Jag vet inte med er men desto äldre jag blir desto räddare blir jag för solen. Jag tycker inte om att sola längre och är alltid försiktig. Så jag fuskar istället. Året om. Jag har hittat mina knep för att få en bra BUS-bränna. Här kommer dom –

♥ Återfukta kroppen innan, under och efter. Jag smörjer in mig varje dag med hudlotion och det gör att jag oftast får en jämn och hållbar bränna av produkterna. Dessutom får jag inga eksem då, har väldigt känslig hud nämligen.

♥ Skrubba skrubba skrubba innan ni kör första lagret. Sen brukar jag fylla på under två, tre veckor innan det krävs en riktig skrubb igen.

♥ Använd alltid handskar och dutta sedan med bomullspadds på handflatorna! Då får man inte orangea händer.

♥ Hitta de produkterna som funkar för just dig. Vissa kan hålla jättebra på mig och mindre bra på mina kompisar.

/Tan-Luxe / LöwengripBy Terry  / James Read (adlinks)

 

Västerås

Nu är jag klar med att vara bitter och fokuserar istället på de magiska dagarna vi fick tillsammans. Ni har ju sett en del på instagram men här kommer den längre versionen.

Efter matchen i lördags tog jag och Victor bilen hem till Västerås. Väl här stannade vi på Shell så att Victor kunde köpa fem korvar innan vi tillslut kom hem till lägenheten. Som förövrigt är ett bombnedslag pågrund av alla bröllopsgrejer överallt.

Svenskt kaffe för två i vår lilla lägenhet. Den lyckan.

Vi gjorde oss i ordning i söndags, handlade picknick och sedan mötte vi upp familjen Guidetti Dahlström. Dom tog sig hit för 24 timmar med oss.

Vi åt lunch på Kajens och åt glass till efterrätt. Mumma. Jag väljer alltid tuttifrutti som topping och blev dumförklarad, på bilden ser ni karamell som alla andra valde vilket jag inte kan förstå.

 Sen var det dags för att bada på Framnäs!

Sanna sprang efter Nellie och vi mös i skuggan. Åt ballerinakex och drack MER.

En stund värd att föreviga 😉

Sen var det dags att rulla vidare!

För att checka in på Steam Hotell eftersom att Sanna och John fick det av oss i julklapp (inte trodde vi att dom en dag skulle använda presenten he he). Vi tog oss direkt upp till spat för en öl och lite bad. Passade på den kvarten när båda barnen sov i takt.

<333333 Victor.

Sen bytte vi plats och så tvingade vi John ta bilder på oss. Härliga bilder ändå.

Efter det fixade vi till oss på rummen innan det väntades drinkar på spelvåningen och biljard.

Efter det middag och massa skitsnack. Älskar middagar med Victor, Sanna & John – man vet aldrig vart våra samtal kan sluta. Tack Sanna och John för att ni tog tag i saken och använde er julklapp, så himla mysigt dygn med er.

Dagen efter tog vi farväl och jag Victor och hans lillebror Sache tog oss ut för en lunch i solen på K9.

Och efter det åkte vi ut till Hamre och badade med alla bröderna Nilsson Lindelöf, där var vi till sex innan vi åt pizza tillsammans. På kvällen packade Victor väskan och sen somnade jag till Gladiator på hans bröst. Två dagar jag gärna skulle uppleva igen. Underbart <3.

 

Homesick

Idag känner jag mig svag. Victor åkte precis till Stockholm för samling med landslaget igen och jag har försökt få ordning i lägenheten. Det gick sådär, jag tog mig precis en kopp kaffe och banan och försöker att samla mig. Det känns så mesigt att vara ledsen idag men jag är det. Att leva på lånad tid, så känns det alltid att leva med Victor. Man räknar minuter och försöker att planera dagen så att man får ut så mycket som möjligt av tiden. Jag tror att mitt hjärta känns tungt just för att somrarna består av så få stunder tillsammans med honom vilket gör att vi sällan bara är vi. Och när vi är vi, så är det aldrig bara hemma i en säng med en serie som i Manchester.

Jag är bara ledsen. För jag är så kär i en människa som jag aldrig känner att jag får tillräcklig mycket tid med. Jag lever mitt liv med någon som jag nästan alltid saknar. Jag njuter till fullo när vi får två dagar såhär tillsammans men såfort han åker så dras mattan under mig. Nu väntar någon till dag med honom innan VM i Ryssland drar igång. Efter det vet jag inte hur länge han får ledigt, med lite tur får vi iallafall två veckor. Sen kommer vi inte att ses på ytterligare fem veckor. Och efter det börjar livet i England igen, men två matcher i veckan, besök och allt som kommer till.

Det är så svårt att förklara känslan. Jag kan sakna min mamma. Och mina vänner. Ofta. Men det är en normal saknad. En naturlig saknad. Speciellt när man har levt som vi gör i så många år. Den saknades känns okej. Men att sakna människan man lever sitt liv med är en annan slags känsla. Och det gör mig sorgsen. För även om vi har ett så otroligt bra liv, så önskar jag med hela min kropp och själ, att vi ibland bara fick tröttna på varandra. Och ha en normal sommar, i Sverige. Där tiden att grilla med vänner och familj var oändlig, så att det ibland är okej att bara ligga inne vi två och prata om vardagen och livet. Eller att bara ha tiden att prata om vårt bröllop tillsammans.

Jag är så trött på att sakna, och det gör mig nästan skräckslagen när jag inser att det är så otroligt många år kvar av samma känsla. Jag blir ledsen när jag febrilt försöker att tänka på en stund under året som har gått i England där jag har känt att jag har fått den tiden jag behöver med honom. Jag kan inte komma på en period under ett helt år där jag inte har räknat dagarna med Victor. Men det är okej. Jag vet ju det. Jag vet att det här bara är en sån dag där det känns lite extra, och imorgon rullar allting på som vanligt igen. Jag vet att det är ingenting vi kan förändra och att det är såhär vårt liv är, Victor ska få spela VM och det är vad jag måste fokusera på. Att sakna honom är någonting jag tar mer än gärna för att han ska få uppleva en av hans stora drömmar i livet.

Nu ska jag gråta färdigt och sen ta tag i mig själv. Men nu måste jag få gråta, iallafall i en kvart till.