Maja's Selections

Mina nya höstjackor

Ni vet ju att jag är så selektiv med mina samarbeten och att jag tackar nej till nio av tio fall men äntligen så har jag återigen ett samarbete med Wakakuu vilket jag är väldigt glad över. Jag handlar väldigt mycket där i vanliga fall så när jag fick förfrågan tackade jag självklart JA! Wakakuu är ju en webbshop som säljer handplockat highfashion med kända varumärken som ni kanske vet, så som Ganni, Acne Studios, Filippa K, By Malene Birger osv osv osv. Jag köpte flera klänningar från Rodebjer på Wakakuu i somras och mina nyinköpta acne sneakers som ni har frågat om är därifrån.

Så i ett betalt samarbete med Wakakuu så har jag nu äntligen införskaffat mig nya vinterjackor. Jag skrev ju för ett tag sedan om att jag var ute efter den perfekta vinterkappan, den där man kan ha år efter år. Och i riktig Maja-anda så råkade jag välja tre istället för bara en. Men nu har jag ju så det räcker och blir över. Ingen annan passade ju faktiskt så jag förtjänade lite nytt, och nästa år bär jag dom som oversize helt enkelt.

Den här bruna fluffiga fina jackan från 2ndday har jag tänkt på sedan jag såg den för första gången. Den är helt magisk. Och stor. Jag kan tycka att jackor ser så exklusiva ut när dom är stora, håller ni med? Jag vet även att denna från Stand har blivit jättepopulär så jag stod i valet eller kvalet mellan dem båda, dom är ju så lika varandra men Stand jackan är lite mörkare. Åh nu kanske jag ångrade mig. Oh well.

Sen hittade jag den mest perfekta från Ganni som ni hittar här. Några av er tipsade faktiskt om den här, den tidlösa jackan som alltid finns kvar i garderoben. Jag älskar den och den passar alla tillfällen. Har haft den både till gymmet och till Old Trafford när det är dags för match. Mix match hit och dit hela tiden. ÄLSKAR denna.

Och så unnade jag mig en likadan i vit….. Så fin och tidlös även den. Jag minns att Malin hade en vit kappa för några år sedan och jag blev helt förälskad då det såg så lyxigt och unikt ut. Alla vallar fram i mörka kappor och jackor och där stod hon ut som en ängel. Ända sedan dess har jag varit på jakt efter en vit jacka och här har vi den. Här hittar ni den!

Förutom jackor så klickade jag även hem höstens trendigaste skor från Inukii. Jag valde svarta simpla som jag redan har burit varje dag sedan dom kom. Matchar till både träningskläder, mjukiskläder och jeans. Tightsen från Toteme är även dom en stor hit, jag klarar ju inte av tajta kläder längre förutom tights och det kändes finare att använda dess än vanliga svarta.

Med koden Maja20 får ni 20 % rabatt på ALLTING (inte kombinerat med andra erbjudanden) och gäller till den 13/11! Skriver ni upp er på deras nyhetsbrev får ni förresten första tjing till Black Friday (bara jag som älskar att få det? blir så stressad annars).

 

Ordet fotbollsfru och om julklappar

Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Jag tycker du är sjukt cool, driven, SNYGG, rolig osv osv. Och er podd är amazing.

Men måste bara få fråga. Varför blir du/ni så stötta när folk kallar er fotbollsfruar? Tänker, är det så dåligt klingat? När jag hör det så tänker jag inte på något negativt osv osv. Jag tänker, det har ju möjliggjort mycket för er? Jag säger inte att ni inte hade grejat det ändå, men såklart ert namn och vem ni är gift med har hjälpt till på traven. Eller gjort det lättare. Hade nog tagit bra mycket längre tid att bygga upp ett varumärke annars.

Så jag undrar varför ni tar så illa upp? Istället för att se möjligheterna detta gett er? Sen vill man såklart inte vara någons fru bara men det tror jag ingen tycker att tex du är Maja. Du är sjukt rolig och jag ser mer att det är viktor som är gift med dig och inte tvärtom om, om du förstår hur jag tänker.

Och grattis till graviditeten och mer liv i livet!

Hej! <3 Jag vet inte om du kanske är lite yngre (jag såg din tidigare kommentar om Victors lön) och då förstår jag att man inte kanske förstår laddningen i ordet fotbollsfru eller så väljer man bara att inte förstå. Men självklart är det ingenting positivt att gå igenom hela livet och alltid blir kallad någons fru oavsett vad man gör eller presterar. Det finns inget annat yrke i världen där man blir kallad för fru (om man inte är gift med en manlig president då) förutom i idrottsvärlden och det är ju helt klart förknippat med en annan bild av verkligheten. Låt oss vara ärliga, många förknippar det (eller iallafall har tidigare gjort) med en kvinna som är hemma, spelar tennis, dricker bubbel och shoppar. Precis som du bekräftar i din kommentar så har ni ju ingen aning om vilka vi fruar är eller vad vi gör. Majoriteten av de tjejerna jag har lärt känna genom idrottslivet gör så mycket och är så drivna att det blir förnedrande att kalla oss för enbart fruar. Dels tror jag att det krävs en viss typ av människa att ens KUNNA flytta på det sättet vi gör. Man måste vara väldigt stark i sig själv och inte vara rädd för nya kulturer, miljöer och människor. Och alla jag känner har sina egna karriärer och har inte fått någonting serverat pågrund av sin man, tvärtom så har man träffat på tomtar som behandlar en som skit bara för att man precis som du har en viss syn på oss. Någon är pilatesinstruktör, en är lärare, en jobbar med IT, en med sociala medier och en ska bli barnmorska. Jag vet inte hur det har hjälpt att vara gift med en fotbollsspelare när man måste flytta till ett nytt land och försöka få ett nytt jobb som exempelvis pilatesintruktör. Ska man gå in till gymmet och råka nämna sin mans namn och sen få ett jobb?

Precis som du skriver så ser du det som om att Victor är gift med mig och inte tvärtom så varför jag ska bli kallad fotbollsfru genom hela mitt liv när jag anser att jag har lyckats väldigt bra på egenhand? Mångas argument (eller snarare trollen här på nätet) är att jag har fått allt serverat pågrund av fotbollen och såklart kan man se det så, men då kan man också undra varför inte alla “fotbollsfruar” har en framgångsrik podd, blogg, designar kläder och blir ambassadör för stora varumärken. Jag ska ha lika mycket credd för det som Victor har för sin fotboll, eller min kompis som ska plugga till inredare eller min mamma som är inköpare.

Hur som, jag har träffat dom mest coola kvinnorna jag vet genom fotbollen, och många (om nästan inte alla jag har träffat) är så otroligt inspirerande och har så mycket för sig och det gör mig väl provocerad antar jag, att folk inte förstår det utan bara fortsätter att kalla oss fotbollsfruar och inte förstår varför vi ser det ordet som ett själsord. Att vi är starka kvinnor som lever ett annorlunda liv måste man istället trycka ner, sen säger det iochförsig mer om den personen än oss så mitt svar här idag är ju egentligen slöseri med tid. Det får nog bli sista gången jag svarar på det här med fotbollsfrugrejen! Kram och vad roligt att du gillar mina sociala kanaler <3.

Hej Maja. Jag har följt dig länge och jag älskar alla dina kanaler och det är så roligt att du har börjat med youtube igen! Nu till min fråga! Hur resonerar du när du skriver eller pratar om dina åsikter som du gör väldigt ofta? Jag själv är en känslomänniska och lider av ångest och jag förstår inte hur du klarar av det. Det måste vara så jobbigt att höra folks åsikter dag in och dag ut och fortfarande fortsätta prata så öppet om vad du tänker och käner? Nu är ju det nyckeln till just din framgång det vet jag ju. Jag vet inte hur många influencers jag följer där man inte ens vågar stå upp mot SD offentligt eller det enda ämnet man lyfter är psykisk ohälsa (för vem kan klanka ner på det?) men ingenting annat vågar man ta upp. Helt enkelt så undrar jag hur du tänker helt enkelt när det kommer till dina sociala kanaler? Jag tycker att det är så häftigt och inspireras så av dig, önskar jag kunde stå upp som du gör. Kram

Hej och vilken fin kommentar <3. Tack. Ganska ofta får jag en dos av ångest när jag har skrivit eller pratat om någonting som inte riktigt är PK. Jag vet att jag iallafall kommer att få några mail eller kommentarer som jag kommer känna ett behov av att svara på. Ofta står jag för vad jag säger, det är mer det att jag känner mig missförstådd och känner att jag borde ha formulerat mig annorlunda (det är lätt att vara efterklok). Men sen tänker jag alltid att det är värt det ändå. Trots att jag får en stark känsla av att vara missförstådd eller att jag sätter mig själv i den positionen, positionen där man får slänga skit på mig. Jag har även som du, följt så många bloggare och influencers genom åren och började just reflektera över det för några år sedan när jag själv började jobba med det här. Att man inte ens kände någon på riktigt. Och man visste inte vad någons åsikt var. Om någonting annat än höstens nya hårtrend. Allt var så jäkla mellanmjölk och trist. Oinspirerade. Jag älskar att läsa om kläder och skönhet, men jag vill också höra kvinnors åsikter om saker och ting. Och det är väl dags att vi utnyttjar det faktum att KVINNOR FÅR UTTALA SIG SOM DOM VILL. Så när jag började med det här så lovade jag mig själv att säga det jag tycker och tänker, såklart kan jag göra det oftare men den här balansen som jag har nu räcker för mig. Och även om jag får ångest så väger det alltid upp att jag har stått för min åsikt och jag har insett att kommer man från Sverige och jobbar med det här och har starka åsikter så kommer man alltid att behöva försvara sig oavsett vad man gör, så då kan man ju lika gärna säga vad man tycker och tänker på riktigt.

Jag tycker att man märker det tydligt i mitt kommentarsfält att det ofta är starka och bra åsikter här inne och att vi alla inte alltid håller med varandra. Jag vill hellre ha det så (ett forum där kvinnor och män vill vara) än ett puttrande och inlägg efter inlägg om mitt smink eller vår makeover i huset. Jag hade haft svårt att se det här som ett inspirerande jobb om jag bara fick frågor om mina kläder eller mitt smink, jag älskar när jag får långa mail eller kommentarer av er om LIVET och TANKAR och KÄNSLOR. Jag tycker att man kräver ett ansvar som influencer, sen tar alla det olika, men jag valde den vägen att vara mig själv och stå för mina åsikter. Sen har jag alltid haft svårt för att vara tyst när jag tycker någonting, kanske har det med det och göra också. Tycker jag att SD är skit eller att det känns tufft att gå upp i vikt som gravid så säger jag det. Eller som idag, nu skrev jag ett långt svar om ordet fotbollsfru och jag vet att folk där hemma i stugorna kommer bli irriterade och ha behovet att sätta mig på plats, men hellre att ta det än att bara vara tyst. För någon där ute behöver kanske läsa om just det och inte bara om mitt nya silverschampo. Stor kram och tack för din kommentar. Det betyder väldigt mycket, ska komma ihåg det när jag får trist energi slängd på mig.

Hallå du måste ge julklappstips till pojkvän nu när julen snart är här! Vad har du gett Victor tidigare år?

ÅH JULEN <3. Älskar julen. Jag kommer att blogga mycket mer om tips men jag har köpt en gitarr, en högtalare, en klocklåda, böcker om klockor, konsertbiljetter och plånbok. Trixet är att plocka upp vad dom behöver och råkar nämna i farten. Förra året klagade Victor på att han aldrig kunde packa ner sina klockor bra när han reste i resväskan (dom blev repiga). Så då köpte jag ett klockfodral som han nu har när han reser. Lycka till <3

Mitt ångestpiller. Alltid.

Hej!
Min fråga är kanske lite konstig. Jag vet inte ens om det är en fråga men du kanske har känt eller känner så ibland och har nå bra svar.

Jag har under 2018 fått extrem ångest i perioder, jävligt dåligt självförtroende och en allmänt pissig självbild. Har gått upp rätt så mycket i vikt och liksom tappat det utseendemässigt. Jag som person är väldigt bra på att hålla masken och inte visa osäkerheter jag gråter liksom inte framför någon eller pratar om känsliga saker förutom då med min underbara pojkvän. MEN problemet blir ju att när jag känner mig som värst så är det han och endast han som får se detta… Sen kanske inte allt men det lilla jag kan släppa ut får endast han ta del av. Jag har världens tur i att han är omhändertagande, en god lyssnare och liksom endast ser det fina hos mig och lyfter mig. Han älskar mig mer än vad jag älskar mig själv och han fattar oftast inte vad jag menar, känner eller hur jag mår men han lyssnar och stöttar. Nu till min fråga.

Jag kan känna att jag blir “svår” att älska och typ oförtjänt. Att vår relation hade varit så mycket enklare och “dramafri” om jag bara inte va så jävla upp och ner hela tiden? Jag kan ligga och tänka på hundra anledningar till varför han har rätt att göra slut med mig. Jag kan liksom förstöra många gulliga moments t.ex som när han ger mig komplimanger. Då kan jag hånskratta och säga ”sluta nu” eller ”så säger du för att du måste” vilket jag vet att han inte gör och det sårar såklart honom men just i stunden känns det så. En sån enkel sak som att skicka en bild på mig själv slutar upp i att jag försöker och 150bilder & 30 minuter sedan blir jag ba ledsen och ångestfylld vilket bidrar till en helt förstörd dag för oss båda. Sen är det inte alltid så men när de väl är något är det 99% av gångerna pga min ångest.

VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Hej min vän. Jag kan känna igen mig i det där med att “förstöra” en situation. Igår fick jag en stressattack här hemma och i 20 minuter sprang jag runt som en höna utan huvud och försökte lösa livets alla problem. Och Victor ville bara mysa och titta på House of Cards. Jag förstörde några timmar av vår kväll och Victor blev frustrerad på mig vilket jag förstår. Däremot har jag helt släppt den ångesten med att jag förstör. Jag lider av ångest och mår ibland dåligt. Och han lever med mig och ibland så blir det bara dåligt. Det måste få vara okej. Kunde vi båda trolla hade jag mått bra hela tiden. Jag hade aldrig grubblat eller varit ledsen. Men nu kan vi inte trolla och jag har ångest. Så är det med det.

Inatt höll jag honom vaken i flera timmar för att jag vaknade av ångesten som inte riktigt hade släppt när vi la oss. Låg och tänkte på allt jag har att göra. Och för att somna om måste jag lägga mig i hans bo och bara andas nära hans bröst ett tag. Men det gör ju att han vaknar och sover oroligt. Men det får vara så. Men jag tror att jag känner så för att jag tar hjälp. Jag har möten med min livscoach och har övningar jag ofta gör. Jag försöker få in meditationen som en del av min vardag och jag FÖRSÖKER verkligen bli bättre. Mycket för Victors skull. Och såklart, vårt barns skull. Och med det sagt så är jag medveten om hur mycket det krävs av Victor att leva med mig och för det är jag evigt tacksam (började gråta nu haha).

Så jag tror för din skull att du ska ta hjälp. För det låter som om att du kämpar med många hjärnspöken angående ditt utseende och det kan ofta vara värre än vad man tror. Jag har ångest och kan känna att jag är jobbig att leva med, men enda gångerna jag har känt att Victor är för snygg för mig eller att det är fel på min kropp var när jag hade ätstörningar. De tankarna skulle aldrig slå mig idag. Så för din egna skull, inte för din killes skull, skaffa hjälp. Prata med någon. Hitta nya tankebanor. Fokusera på dig själv och bara dig själv. Det finns fantastiska människor där ute med så mycket redskap man kan ta del av. Kolla om en kurator om du går i skolan, be en förälder om hjälp eller en vän. Googla livscoach i din stad eller psykolog. Några möten med min livscoach har verkligen, verkligen, hjälpt mig och mitt mående. Kärlek <3

Hur ofta åker ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klagar inte utan är nyfiken!!

Haha på tok för mycket! Nu på hösten åker vi alltid tillbaka pågrund av landslaget. Dom samlas nog en gång i månaden från september till december så då blir jag ensam här i 10 dagar så då åker jag alltid tillbaka till Sverige för att jobba! Just nu passar det oss perfekt men jag tror ju att det blir tuffare när bebisen är här. Att vara ensam med sitt barn i 10 dagar i streck blir nog en tuff utmaning men man blir ju van, jag ser ju det på Sanna! På våren är det alltid lugnare med landslaget och då är vi kvar här i England och vardagen rullar på!

Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

Hej! <3 Nja jag blir ju absolut inte igenkänd här men däremot Victor! Men vi bor ju utanför stan och rör oss sällan i såna sammanhang där han kan bli igenkänd (vi är eremiter helt enkelt he he). Jag upplever att det är stor skillnad på England och Sverige dock! Speciellt Manchester och Västerås, det är inte så trevligt för oss att vara i Västerås längre tyvärr så när vi är där umgås vi ofta bara med nära och kära och håller oss hemma hos Victors mamma eller oss. Exempelvis råkade jag lägga upp att vi tränade i somras på en fotbollsplan utan att tänka efter och totalt kom nog tio olika sällskap under en timme som ville ha bild med Victor (en ville ha med mig så det så). Fint såklart men också speciellt.

Jag läser ingenting i media, ibland kan man råka komma över en artikel men det är sällan. Jag kan faktiskt inte ens läsa andra vanliga artiklar längre som inte har med sport att göra för att min bild av media har förändrats så pass mycket. Det blir nog så när man länge har läst artiklar om människor man känner och man vet att allt artikeln är baserad på är påhittat eller vinklat till fördel för klicks. Det är ju som när man ser en artikel om Livet på läktaren, lyssnar man på podden så fattar man ju inte ens vad artikeln handlar om egentligen.

Stor kram och tack för din kommentar! <3

 

Gravid vecka 17

Här kommer gravid vecka för vecka i videoform! Jag tänkte att det kan vara roligt att variera lite! Hoppas att ni tycker att det är roligt! Nu ska det käkas rester och tittas på House of Cards. En hektisk vecka väntar så jag försöker att njuta av ledigheten (även om alla måsten ekar i huvudet), blir att boka in min livscoach nu i veckan också. Jag känner att det behövs. Men NU, försöka NJUTA!

 

En ledig söndag

Jag tog mig spontant en ledig helg! (Förutom att jag kikar in här, ska fota ett samarbete idag och vara tillgänglig för min klippare) men annars, så ledig! Jag ska nog börja med lite fler lediga dagar, har svårt att slappna av om jag inte bestämmer mig redan på morgonen att det är okej. Som den prestationsprinsessan man är. Så jag tänkte bara kika in och säga hej! Och berätta att jag är lite ledig idag. Vi ska iväg och kika på barnsaker och mysa, Victor är också ledig så det blir en riktig söndag.

Men kika in här lite senare! Min vecka för vecka kommer i videoformat denna gång! Så roligt att vara igång med Youtube igen.

 

Min nya pyjamas

Pyjamas med hjärtan som ni har frågat om kommer ifrån H&M som hittar ni här!(adlink). Jag köpte den i en större storlek så att magen får plats i sex månader till, helt perfekt för både icke-gravida och gravida. Och så himla fin, eller hur?

 

En ledig dag i England

Säg hej till vlogg-Maja. Nu känner jag mig på banan igen. Jag har kommit lite till det där stadiet att vad fa-an, vem bryr sig egentligen. Så jag spelade in en vlogg igår och “en vecka för vecka” idag! Man blir väldigt enkel självkritisk, speciellt nu när man förändras med tanke på graviditeten men så får det vara. Så här kommer en vanlig vlogg i mitt liv, absolut ingenting speciellt men det är vad ni har efterfrågat. Sen vet jag att jag alltid kan försöka filma lite mer och roligare saker men äsch man måste lära sig! Enjoy såhär en torsdagkväll, nu ska det lagas mat här hemma och mysas. Regnet öser ner utanför så jag blev sugen på att tända ljus och laga en god pasta till middag.

 

Beauty styler

Vad är det för liten rakapparat ni pratar om i podden den här veckan? Jag behöver den i mitt liv!

Sanna har ju rakat bort sina ögonfransar men jag älskar den här lilla jäkeln för brynen. Dessutom upplever jag att dom har vuxit ännu mer sedan jag började använda den här. Dyr är den inte heller och helt klart ett av mina bästa köp någonsin. Här hittar ni den (adlink). Det kommer ju med flera munstycken så man kan välja vilken som passar bäst för en själv, jag gillar den tunnaste!

 

Pasta och fotboll

I torsdags fick vi främmande av Victors mamma och lillebror så vi fick en långhelg tillsammans. Jag jobbade undan hela dagen och på eftermiddagen städade vi och handlade hem mat och sånt där man behöver när man får gäster.

Jag såg ut såhär!

Ullis och Sache landade på kvällen ju så Victor åkte till flygplatsen och jag lagade middag och tände ljus i huset. Det blev klassikern spagetti och köttfärssås! När vi vill göra det lite lyxigare så köper vi hem färskt bröd också och gör tomat och mozarella sallad.

Och jag äääääälskar ju pasta och tycker att den är A och O. En spagetti och köttfärssås blir så mycket roligare med något annat än bara spagetti, det tycker iallafall jag. Medan Victor tycker att det ska vara som det alltid är.

Jag vaknar ju tidigt varje morgon och sitter och har min morgonstund. Har insett att jag i regel jobbar mellan fyra och fem timmar varje morgon innan ens resten av världen har vaknat, undra varför saker och ting har börjat rulla. Igår jobbade jag i elva timmar bara med att planera mitt jobb och förhandla kontrakt. Man kanske alltid ska vara gravid. Hursomhelst såhär mysigt är det på morgonen. Älskar frost.

En morgon tog jag med gänget till marknaden som finns här ute! Kenan var här samtidigt som Victors familj så jag, Ullis, Sache och Kenan var ute på tur. Älskar marknader på lördagar, himla mysigt.

Det blev pizza till lunch!

Och på kvällen var det dags för A Star Is Born. Här är Kenan <3

Såhär mådde jag efteråt. Jag vill ju inte spoila någonting men filmens mest mäktiga scen är den sista och direkt efter tänds biosalongen och filmen är slut. Där satt jag och försökte hålla inne mitt gråt att jag istället lät som något slags djur. Victor bara stirrade på mig. Herregud. Den vackraste filmen jag har sett. Och så viktig.

Såhär såg jag ut i söndags när det var dags för match!

United spelade mot Everton och vi fick sällskap av Håkan som jobbar med fotboll och hans familj. En väldigt trevlig söndag på Old Trafford. Och Victor var en boss på plan.

Sen blev det en ny dag och vi mös hemma hela förmiddagen, jag jobbade och Victor tog sovmorgon. Sen hann vi med lite shopping!

Och på kvällen gjorde vi oss i ordning för middag i stan! Byxdressen kommer ifrån Zara och i bakgrunden ser ni min städade garderob <3. Jag bokade bordet och var lite för ambitiös och bokade klockan 20.00. Det är ju min läggtid liksom men men.

Vi åt på 20 stories! Såhär fint är det där.

Och jag beställde en virgin pornstar martini, trevligt att få sin dricka i fint glas även om man inte dricker alkohol. Har helt klart märkt det nu med graviditeten, att bara för att man är nykter så får man ofta sin dryck i ett jäkla grogg-glas. Varför ska man få dricka fulare bara för att man är nykter? Ologiskt och det måste vara väldigt irriterande för er som inte dricker överhuvudtaget. Trist ju. Efter middagen körde vi hem och dagen efter flög dom hem <3.

 

Mindset

Hej från gymmet. Här sitter jag i restaurangen och har precis haft möte i en timme och nu väntar jobb i ytterligare några timmar. Mitt jobb går väldigt bra just nu och jag kämpar med att istället för att bli stressad se det som roliga möjligheter. Helt klart någonting med min prestationsångest att göra, jag blir så stressad ibland när jag vet vad som komma skall. Men det är någonting jag aktivt jobbar med, varje dag. Det läskiga med att vara egenföretagare är just den känslan att allting jag gör speglar mig. Lovar jag ett bra jobb då är det enbart upp till mig att det blir det, ansvaret ligger inte på någon annan tillskillnad från i många andra jobb där man arbetar i team. Nu när jobbet verkligen rullar på bra så tror jag att A och O är planering från min sida. När jag kommer hem till Sverige kommer jag att ha inspelningar eller viktiga möten varje dag men jag tänker att så länge jag själv har kontrollen och tror på mig själv så kommer det att gå galant. Samtidigt så blir jag väldigt stolt över mig själv när jag skriver nya anteckningar varje dag i min kalender. “Inspelning 10 till 14”, “Möte om livepodd”, “Samarbete med X ska upp”, “Kollektionen med Daisy Grace ska in”. Äntligen har det släppt för mig och jag känner att det här jobbet verkligen utvecklar mig och låter mig göra det jag tycker är roligt. Jag har ju funderat fram och tillbaka att sadla om helt men idag känner jag att jag är precis där jag ska vara. Just nu ska jag jobba med det här. Det gör mig glad.

Jag tror att det handlar om att hitta sin grej i livet. Och att våga tro på det. Och våga tro på sig själv. Och att inte jämföra sig med andra. Ofta är människor duktiga att påpeka att jag inte alls har det så jobbigt när jag skriver om mina tankar och känslor här i bloggen och det är som om att regeln i Sverige är att den det är värst för, den vinner. Den som måste hämta och lämna på dagis, jobba hela dagen, sen tvätta och laga mat och få ihop allting vinner “Hela Sverige Klagar” och det ska alla andra gärna veta om. Att den har det tuffast. Och jag har aldrig fattar det där. Att jämföra sin egna olycka med andras. Istället för att bara gör någonting åt saker. Och jag har alltid haft den grundtanken. Enda sedan jag var liten och det är därför jag vågar skriva om det här, för jag tror på det så starkt. Jag ville vara nöjd med min tillvaro och sen skita i vad andra gör. Och jag har aldrig velat hamna i ekorrhjulet. Det är ingenting fel med det hjulet, för vissa personer passar det. Och för andra inte. Även om man i Sverige ofta tycker att ett sätt är rätt och att ett sätt är fel. Men jag tror ju verkligen att viljan och ambition gör att om man inte vill så behöver man inte hamna där. Jobbar man med det man tycker är kul så är det ju inte jobbigt att jobba hela dagarna och man jämför sig inte med andra. Skaffar man barn så måste man hämta och lämna på dagis. Och vill man äta mat så måste man storhandla. Jag har aldrig fattat det där med att klaga över det till andra än de i sin närhet. Att jämföra sitt tuffa schema med någons annan. Vad är poängen? Jag är fullt medveten om att jag kommer att ha mycket mer att göra när barnet är här, och jag är orolig över det. Men tar jag på mig jobb, skaffar barn och har ett hushåll att hålla reda på så får jag ju acceptera det. Helvete vad jobbigt det måste vara att skapa sig en vardag som man sen måste gräma sig och jämföra sig med andra över varje dag. Det är som om att jag nu i april får en bebis, och från den dagen och fram ska jag alltid klaga på att Victor har mycket matcher och att jag kommer vara ensam med barnet. Och sedan jämföra det med mina andra nära som har en man som inte spelar fotboll och kommer hem varje dag och sällan är borta i längre perioder. Det vet jag ju om redan nu, så det vore ju idioti om jag väljer att lägga min energi på det då. Jag kommer välja att se det positiva, för min egna skull och för mitt barns skull, och det är att han väldigt ofta kommer att komma hem betydligt tidigare än många andra pappor som arbetar på dagarna. Det handlar om mindset.

När jag bodde i Oslo så jobbade jag som servitris och det avskydde jag. Det var ett alldeles för stressigt jobb för mig. Och timmarna var inte alls bra för mig att jobba. Då minns jag att jag insåg att kvällsjobb inte är någonting jag i framtiden kan ha för min hälsas skull. Att komma hem från jobbet 01 gick inte ihop med mitt psyke. Och jag insåg att jobba med stress på det sättet inte alls passade mig. Och jag bara bestämde mig. Och visualiserade hur jag i framtiden ville jobba. Med mina egna tider, på mitt egna sätt. Och det ska jag idag skämmas över eller ursäkta. Jag råkade träffa Victor och sen råkade jag komma in på det här spåret. Men jag vet att hade jag inte gjort det hade jag bott någon annanstans i världen och jobbat med kanske det heller eller någonting annat, men jag hade sett till att jag inte jobbade natt eller med ett så stressigt jobb. Så jag hade levt ett liv jag gillade ändå. För att jag alltid har trott att det blir vad man gör det till. Och det ser jag hos alla i min närhet. Jag vet inte någon som inte trivs med sitt liv. Som klagar på det sättet folk har klagat i mail till mig eller i kommentarer. Så man kanske blir som man umgås trots allt. Min mamma fick nyss ett nytt jobb för hon ville ha någonting nytt och sökte ett nytt jobb.  Min storebror har fått jobb efter år av behandlingar och är så glad över det. Min bästa kompis ska snart börja söka in till högskolan och plugga det hon har drömt om sedan hon var liten och köpa lägenhet med sin pojkvän. Min svägerska valde att ändra riktning helt och har på några månader gått från att jobba på dagis till att ha blivit PT på ett nytt gym i Västerås och min kusin har precis bokat en resa till New York. Ingen klagar. Alla bara lever det livet, just dom vill leva. Och ingen jämföra sina problem med den andras. Och nu när jag tänker efter så är det ju självklart att det även påverkar mig. Omringar med sig med positiva människor blir man själv positiv. Man ska solla ut allt det negativa, för det påverkar ens liv mer än vad man tror. Jag skulle aldrig kunna ha en person i mitt liv som skulle jämföra sin sorg med min. Alla är olika.

Nu spårade jag iväg, och nu skriver jag om någonting som är enkelt att misstolkas och jag vet att jag kommer få några mindre trevliga kommentarer. Och jag kommer säkert känna att jag uttryckte mig klumpigt men ibland måste jag bara få skriva vad jag känner för. Och inspirerar det någon idag att kanske göra en liten förändring eller ändra sitt tankesätt om sin vardag så är det alltid något. Jag skulle lika gärna kunna puttra här varje dag och skriva om kläder eller skönhet och slippa chansen att bli missförstådd men vad fan, dom som vill förstå kommer att förstå.

Man måste göra det man kan för att leva det livet man vill leva. Och har man gjort det men det ändå inte går. Då får man klaga hur mycket man vill, för livet kan vara orättvist, men man kan inte klaga och jämföra sin olycka med andras. Det har jag sett tydligt i min storebror. Han har aldrig klagat eller klankat ner på andra personer och deras liv trots att han har det tufft men alla kan inte vara lika bra som han heller.

 

Wanties

Det var länge sedan vi körde en Wanties-lista här i bloggen så nu tänkte jag att vi kör en! Jag vet att ni gillar dom och jag tycker att dom är roliga att göra så nu kör vi såhär en tidig måndagsmorgon i oktober.

Icona Pops kollektion för Gina Tricot är helt magisk. Här är mina favoriter!
T-shirt / Stövlar / Linne / Bälte

Jag har alltid älskat denna lampan från Bxxlght. Så himla fin.

På tal om lampor så älskar jag även denna från Seletti. Den vill jag ha på mitt kontor.

Jag såg denna fåtöljen på Ellos och blev helt kär. Tänk så fint, speciellt nu i jul. Åh.

Jag fick hem ett bud från Estelle & Thild i veckan och har sedan dess använt deras gravidolja varje morgon och kväll. Jag såg att den fanns på rea här!

Jag kom över detta kitet som är på rea från Demalogica häromdagen! WOW alltså det är en intensiv kur för hemmabruk. Jag älskar ju allt som har med skönhet att göra och är så sugen på detta.

På tal om skönhet. Ingen har väl missat Sveriges nyhet Foreo? Bara jag som är sugen på att testa? Det kliar i mina fingrar.

Inlägget innehåller adlinks.