Maja's Selections

Stockholm

img_4595.jpg

img_4596.jpgimg_4597.jpgimg_4520.jpgimg_4599.jpgimg_4593.jpgimg_4622.jpgimg_4538.jpg


Igår var det äntligen dags för Kick-off med gänget på femme.se, så trevligt och roligt. Vi åt god mat från Schysst käk, drack mojitos och vin. Spelade spel och snackade till sent på natten. Otroligt roligt, jag är så glad över att få vara med i det här gänget. Väldigt kul att få se lokalen också och alla fina kläder, det har dom gjort bra. Matchen var på i bakgrunden och jag har förstått att Sverige var riktigt bra igår, så kul!

Jag tog in på hotell vid Humlan så jag sov ut imorse och åt en redig frukost. Nu är jag hemma hos Sanna med Charlotte och vi ska mysa hela kvällen, tjejkväll är det bästa jag vet.

 

Google translate

So I guess I have to start writing in English now since the Portuguese press translated my blogpost to something that isn´t true. I do not have anorexia and luckily I´ve never experienced any eating disorder. I just wrote a post regarding the struggle about weight and the pressure that young girls suffer from. I am fine and everything that is written in the newspapers today in Portugal are not translated correctly.
Beijinhos para todos.

 

Torsdag

Min morgon började med ett besök på BikBok där jag norpade åt mig lite plagg från Angelica Blicks kollektion. Lite roligt att jag trodde det skulle vara samma slags hets som det är i Lissabon när det släpps någonting nytt men det var jag och två andra tjejer i hela butiken. Efter det tog jag mig till spåret och sprang milen. Låter så töntigt men det var länge sedan jag mådde så bra, jag liksom flög fram och hade inte en enda jobbig tanke inom mig. Älskar att ha den känslan under ett träningspass, dom som vet dom vet. Livet är allt bra just nu, och när jag trodde att det inte kunde bli bättre så ringde en nyvaken Victor. Saknar honom nu alltså. Längtar tills på onsdag.

img_4432.jpg

Resten av dagen spenderade jag med mormor hemma hos min kusin och barnen.

img_4472.jpg

Nu ska jag packa ihop resväskan, en fundering är hur det alltid kan bli sån kaos på bara några dagar hemma hos mamma. Det spelar ingen roll hur mycket hon har städat eller plockat undan innan jag anländer, samma visa varje gång.

Imorgon ska jag ta tåget till Stockholm för kickoff med tjejerna på femme.se, det ska bli så trevligt och kul. Så nu ska jag hjälpa mamma att laga middag sen blir det mys resten av kvällen.

 

Snökaos

img_4199.jpg

Morgonen började på värsta tänkbara sätt. Otroligt tragiskt. Det är väl det enda man kan säga just nu.

img_4295.jpg

Efter det tog jag mig ut för en “springtur” i snökaoset, planen var fem kilometer men jag såg mig besegrad redan efter 100 meter. Det blev en kämpig kilometer innan jag tog mig hem igen.

img_4228.jpgimg_4304.jpg

Det enda jag tänkte när jag gick där i spåret var “Vad i helvete håller jag på med?”. Det var liksom inte värt det idag, inte ens i närheten.

img_4297.jpg

img_4300.jpg


Jag hade bokat in naglar på stan och efter det mötte jag upp min fina vän Anton. Vi fikade och gick runt lite på stan.

img_4271.jpgimg_4294.jpgimg_4285.jpg

Sen åkte jag hem till bästa familjen Lindelöf och därefter gick vi för att se Alex spela hockeymatch. Min första match live, så kul!! Och vinst på det dessutom. Efter en kall promenad hem har nu raggsockorna åkt på och vi sappar på tvn. Jag myser här hemma i Sverige helt enkelt och levererar kanske därför inte så inspirerande inlägg. Ibland är ju livet så, liksom för mysigt för att orka ta outfitbilder eller bry sig om vad alla andra har för sig.

Jag har fått lite kommentarer om mitt sminkinlägg som ”aldrig” kommer upp. Jag förstår att det är irriterande att vänta MEN förra veckan hade jag en viktig tenta, veckan innan hade vi besök och nu är jag hemma i Västerås i fyra dagar, jag tänker därför inte prioritera det just nu när jag kan umgås med min familj, ett sånt inlägg tar betydligt längre tid än vad man tror. Jag håller alltid mitt ord och inlägget kommer att komma upp men i fortsättningen kanske jag inte ska tala om mina planerade inlägg utan istället överraska er, så slipper ni bli irriterad tänker jag.

Kram på er.

 

Västerås

Efter frukosten åkte jag till min kusin som var hemma och vabbade, vi mös och bakade chokladbollar med barnen.

img_4126.jpg

img_4124.jpgimg_4127.jpgimg_4123.jpg30597b9c-e3cf-431c-b5cb-7938dc8156eb.jpg

Enligt Tage tre år var man tvungen att smaka (läs äta upp) varje chokladboll när den var färdig så detta blev det slutgiltiga resultatet.

img_4169.jpg

img_4167.jpgimg_4168.jpgimg_4166.jpgimg_4165.jpgimg_4143.jpgimg_4164.jpg


Efter det gick jag och mamma på stan och köpte julklappar innan det blev dags för middag och vin. Mysig kväll med världens bästa mamma, det är få förunnat att ha hittat en bästa vän i sin mamma. Jag är väldigt lyckligt lottad.

Nu är vi hemma och tänkte titta på valvakan. Jag känner mig så lycklig just nu, jag har en otrolig harmoni i min kropp och det är inte pågrund av vinet, tro det eller ej. 

 

Morgon

God morgon! Idag tog jag mig till spåret för en löptur innan frukost. Min mamma hade sagt åt mig att köra försiktigt eftersom att det är så halt ute, jag kör ut från uppfarten och SLIRAR det första jag gör, jag kommer ingen vart och försöker att “kontrollera” bilen. Det kommer andra bilar som får försöka köra om mig och dom tutar och har sig. Jag parkerar bilen längre ner på gatan och ringer mamma stressad och berättar att det är för halt för att ens köra bil, samma sekund som jag säger det ser jag att jag har haft handbromsen i? Alltså hur i helvete kunde jag få körkort. På riktigt.

Iallafall, finns det någonting bättre än att springa ute i Sverige? Absolut bland det bästa jag vet. Det blev fem kilometer och tre vurpor, jag ramlar av att bara stå still på en torr yta med platta skor så att jag halkar i ett snötäckt spår är absolut ingenting konstigt. Lite tur att jag bor i Portugal ändå, jag hade slagit ihjäl mig för länge sen annars. Nu ska jag äta upp min kvarg och dricka lite kaffe.

 

Sverige

Äntligen hemma hos mamma i Västerås. Jag är helt slut efter den här dagen, att resa tar så mycket energi. Det kan dock vara en bidragande faktor att jag alltid blir irriterad samma sekund jag kliver in på flygplatsen, det måste ändå vara det stället där flest idioter samlas. Är det inte folk som trängs i kön till incheckningen så hamnar man i mitten av raden och inte får chansen att använda ett enda armstöd på fyra timmar. Jag är en riktig satmara när jag reser alltså. Sen kanske jag inte ska klaga, när jag pratade med Sanna så hade även hon fått sitta i mitten med sin bebis Nellie plus blivit av med både bagaget samt barnstolen. Jag ska bara hålla käften egentligen.

 Och när man äntligen trodde att man skulle få hoppa in i en varm bil på Västerås centralstation så startar såklart inte bilen så vi får ringa min låtsasmorfar som får komma och använda startkablar. “Den här bilen tål inte kyla” säger mamma, min spontana reaktion var att det kanske är nödvändigt om man ska bo i Sverige. Direkt från det åkte vi hem till min mormor som hade lagat middag till oss, det var gott och mysigt. Nu kom vi precis hem och jag ska strax ta en vaaarm dusch och efter det slå mig ner i soffan.

img_3998.jpgimg_3997.jpgimg_4006.jpg

Jag bad min mamma att ta bilder på mig men hon är en ännu sämre fotograf än Victor är jag rädd för. Min jacka är iallafall från Zara och under det hade jag en byxdress och en hoodie men det kom liksom inte med i bilden så det är ju oväsentligt.

img_4002.jpg

img_3994.jpgimg_3996.jpgimg_3993.jpgimg_4003.jpgimg_3992.jpgimg_4005.jpgimg_4004.jpg

 

Måndag

Vad säger man egentligen. Finaste ni, tack för allt underbart gensvar, både här på bloggen och alla meddelanden och mail. Jag kommer att resa hem till Sverige med ett varmt hjärta idag. Tillsammans är vi starka, tillsammans är vi jävligt starka som Hamrén hade sagt. Ni är bäst. 

Nu sitter jag iallafall vid gaten, jag har köpt med sushi och vatten till planet och har laddat ner nya böcker på bookbeat. Fan vad trött jag är alltså, jag försökte ta en smygselfie nyss men jag är för trött för att ens fastna på bild. Jag var så stressad igår vilket gjorde att jag sov så dåligt inatt. Jag drömde att jag hade missat den största delen av tentan och att min telefon aldrig slutade ringa. Jag tror att det är dags för lite lugn och ro nu. Känns skönt att komma hem till mamma i Västerås ikväll, tycker också att det ska bli så mysigt med lite kyla och mörker. Vi hörs när jag är i Sverige, ha en fin måndag så länge.

 

Träning och hälsa

Jag tänkte skriva lite om min träning och hälsa, ni är en flera som har undrat så jag tänkte bena ut allting för er. För det första så skriver jag allting ur MITT perspektiv och hur JAG tänker. Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne idag och därför desto viktigare att prata om det.

Under de senaste tre åren har jag totalt gått ner 18 kilo. Jag tänker inte nämna min startvikt eller vad jag hade eller har för storlek på mina kläder. Det är irrelevant. Jag hade en helt annan livsstil för tre år sedan och hade haft ända sedan gymnasiet. Livet bestod av fest, mycket gott på helgerna och jag förstod inte riktigt det där med bra kost. Att tillägga är dock att jag aldrig riktigt varit nöjd med min kropp men vad jag kommer ihåg från gymnasiet så var det inte heller någonting jag direkt la energi på. Jag har av någon anledning alltid haft ganska bra självkänsla så att jag var lite rund och go tänkte jag inte på. Dessutom är jag väldigt glad över det, de åren i skolan och efter är absolut de roligaste i mitt liv och jag tackade aldrig nej till fest eller knasiga äventyr, vilket jag förmodligen hade gjort om mitt mål var att gå ner i vikt.

35697_410188051327_1425054_n

550654_10150854251471581_1410717832_n


När jag flyttade till Oslo så var jag helt enkelt trött på att inte känna mig bekväm i min egna kropp. Trött på alla ursäkter jag alltid hittade på och jag bestämde mig bara för att jag skulle ge mig fan på att komma i form. Jag har haft en målvikt som jag har nått för länge sen men allt eftersom jag började träna mer och få kunskap så har jag inte fokuserat på min vikt. Jag har vetat hur jag vill se ut, och vågen säger ingenting om det. Processen var inte så lätt, dels var jag nyinflyttad i Oslo, man ville passa in och hänga med på alla fester och aktiviteter. Jag bodde med mina kompisar som alltid har haft turen att kunna äta vad dom vill utan att det märks på vikten och det var bara allmänt tufft att hitta hälsosamma rutiner i en vardag som bestod av mycket jobb/stress samt vänner och fest. Så jag blev nog ganska snabbt lite tråkig. Jag var på gymmet nästan varje dag, åt mina sallader och knäckebröd med ägg. Jag var inte den där partysvensken fullt ut, det är ingenting jag ångrar men det är någonting jag tyckte var svårt då. Att hitta en bra balans. Första året gick det nog ganska sakta men totalt tror jag men jag tror att jag gick ner en storlek eller något sånt. Jag tränade bara inte regelbundet utan uteslöt i princip allt socker, snabba kolhydrater osv. Nu i efterhand ser jag att jag åt väldigt dåligt, jag åt alldeles för lite och förstörde min kropp. Hade jag ätit ordentligt från början hade jag förmodligen nått mina mål mycket tidigare.

img_3887.jpg

14825665_10153830216436581_2005403987_n


Sen flyttade jag till Victor och då var jag ganska orolig över att behöva börja äta ”riktig” mat eftersom jag trodde att man skulle äta så lite som möjligt och helst bara sallad. Ganska snabbt så förstod jag att det fungerar tvärtom. Dels har Victor hjälpt mig mycket genom att förklara saker och gett mig råd. Han fick mig att inse att man måste äta för att orka träna. Sen märkte jag att min kropp reagerade positivt på att äta tillexempel kyckling, ris och sallad till middag istället för sallad och ett ägg. Det året började jag även springa längre sträckor och sen hittade jag äntligen ett bra gym och fick ett träningsschema. Sedan dess har min träning rullat på, jag googlar mycket och tittar på mycket videos, försöker alltid att hitta motivation. Jag har lärt mig vad jag mår bra av och vad som fungerar för att jag ska få resultat.

14793914_10153830216611581_1888274215_n

Men någonting som man inte pratar om är att det är väldigt lätt att få hjärnspöken. Idag ska man inte prata om när man mår dåligt och det är nästan lite pinsamt att erkänna sina fel.
Idag ska vi vara smala, men inte för smala. Vi ska vara vältränade men vi får inte se ut som en stor man. Vi ska ha stora bröst och en ännu större rumpa, och så rullar det på. Vi ska vara perfekta. Men ingen är perfekt. Och vi måste våga prata om att vi inte är det. Vi alla har ju brister och jag tror att många kvinnor idag har problem med både mat och träning. Jag blir less på människor som på sociala medier ska framstå som om att allting är bra, att man kan vara supersmal och ändå äta upp hela tårtan i kylen, när man efter att ha lagt upp bilden inte ens tar en tugga. Man tar kort på ens nya träningskläder som fick en att träna trippelpass häromdagen, men i själva verket tränade man bara för att slippa den grova ångesten i bröstet.

Man visar upp det härliga livet och jag har själv följt ett antal “inspirations” konton genom åren. Det blev en riktig käftsmäll när jag insåg att jag hade gjort precis likadant på min Instagram. Det finns bilder på min nyttiga sallad som jag egentligen åt när jag mådde som sämst och bara ville gå ner i vikt. Jag hatade den där jävla salladen. Eller bilder på när jag har sprungit den där hääärliga milen, när min kropp egentligen bara skrek efter vila. Jag blir ledsen när jag tänker på hur det påverkar unga kvinnor idag och jag önskar att vi kunde prata mer öppet om det. Det är dags att att kunna hjälpa varandra istället så att vi alla kan bli säkra i oss själva, oavsett ålder, kön, längd eller storlek.

Nu tar jag iallafall mitt ansvar, här i bloggen.

Min hets med träning och mat tog över mitt liv i en period, och har gjort till och från under dessa åren när jag har förändrat min kropp. Träningen blev ett jobbigt måste. Åkte jag iväg någonstans under en längre tid så hade jag ångest över att mina träningsrutiner skulle brytas. Tränade jag bara fem dagar på en vecka såg jag till att få in längre och fler pass veckan efter. När jag åt godis ångrade jag mig alltid efteråt och kompenserade upp dagen efter genom att äta två ägg till lunch. Så höll det på. Och det är läskigt. Och vad jag iallafall tror, väldigt vanligt. När man börjar gå ner i vikt får man ofta positiv respons, man träffar gamla vänner som frågar hur man har gått tillväga, helt plötsligt börjar fler människor vända sig om på gatan och man måste köpa nya byxor då de andra är alldeles för stora, allt detta bidrar till att ens huvud går på helvarv. Wow, nu kör jag på ännu mer. Nu är jag ju snygg. Men min kropp började strejka och knäna började värka, mitt hår gick av, min hud blev grå, jag såg inte några resultat men det värsta av allt var att jag inte hade någon utstrålning kvar.

img_2628.jpg

Jag pratade mycket om mina tankar med en av mina bästa vänner, även hon har haft problem med mat och träning så vi ventilerade väldigt mycket med varandra. Jag är evigt tacksam över det. Victor har inte reflekterat över att jag har gått ner i vikt så i honom har jag alltid hittat en trygghet. Det har alltså aldrig varit en grej hemma hos oss om hur man ser ut eller hur mycket man väger. Victor har aldrig påpekat varken min vikt eller storlek, däremot har jag fått uppmaningar när han har märkt att jag har ätit alldeles för lite eller har tränat för mycket. Han har haft koll, på ett bra sätt. Att omringa sig med människor som vill dig väl är det viktigaste. Mina vänner har aldrig ens påpekat varken positivt eller negativt min viktnedgång, det enda dem har gjort är att fråga hur jag mår, hur jag egentligen mår. Älskar dom för det, kan inte ens tänka mig hur min hjärna hade reagerat om dom hade sagt att jag hade blivit så snygg i min nya kropp eller liknande.

Idag har jag äntligen hittat balansen. Och jag förstår att det kan kännas motsägelsefullt när jag tränar nästan varje dag och äter sallad till lunch. Men jag hade aldrig skrivit om det här om jag inte var på andra sidan. Jag vet att jag läste en blogg där bloggerskan skrev att hon har bulimi men att hon inte var frisk än. Visst var det starkt och modigt gjort, men det enda jag tänkte var att nu kommer alla osäkra unga tjejer som läser hennes blogg tro att det är de som krävs för att se ut som henne, att spy upp maten. Idag är jag stolt över mig själv som har kört på i den här bergochdalbanan, jag har kommit i mål och jag mår så otroligt bra i mig själv. Nu satsar jag på att bli starkare i min kropp, jag kommer fortsätta att träna så att jag får min dos av terapi varje dag och jag kommer att äta mina sallader. Men tillskillnad från förut så kommer jag även att äta ostbågarna vi har i skafferiet och dricka ett glas vin till maten, eller kanske tillochmed hela flaskan. Och jag tänker inte skriva att jag springer milen när jag egentligen går en kilometer, och jag tänker inte heller säga att jag ätit upp hela godispåsen om jag har ätit en dumle. Och till er som har den hetsen som jag hade förut kring mat vill jag bara säga att jag har aldrig sett så bra resultat som nu när jag äter mycket och varierande mat. Min kropp jublar när jag äter en pizza eller en hamburgare. Jag äter tills jag är mätt och ibland lite till, mat är inte farligt. Mat är det bästa och viktigaste som finns.

Det är viktigt att ta hand om sin kropp, att äta hälsosamt och träna, men inte tillskillnad från förut så gör jag det inte för att bli smal eller ”snygg”, utan jag gör det för alla andra anledningar. För hjärnan och hjärtats skull, jag gör det för att jag vill vara stark och kunna bära alla våra barn plus matkassarna i framtiden, för att jag ska orka dansa på dansgolven och för att jag vill leva så länge det bara går.

14805603_10153830216346581_438399925_n

Nu när jag har berättat om min krokiga väg så ska jag försöka dela med mig av min träning. Jag vill klargöra att jag tränar i stort sett för att min hjärna behöver det, jag är en känslomänniska som alltid funderar på någonting. Stort som litet. Att gå till gymmet har samma funktion som att gå till en psykolog för mig, jag behöver den tiden för mig själv. Alltså uppmanar jag INTE till att träna såhär mycket och det behövs inte för att få resultat. De kunniga inom träning skulle förmodligen säga att jag borde dra ner på både det ena och det andra. Jag tror också att hade jag haft ett mer normalt liv och inte varit så jävla uttråkad här borta ibland så hade jag inte tränat så mycket heller. Tillexempel när jag är i Sverige så ser ju mina träningsrutiner annorlunda ut.

Generellt ser iallafall min träning varierad ut. Jag lyssnar alltid på min kropp, tillexempel tränar jag styrka en dag och känner mig väldigt stark i armarna så kör jag extra övningar på armarna. Alla som är insatta i träning nu kanske tycker att jag gör helt fel men jag vet ju vad min kropp mår bäst av. Jag har i regel att alltid träna så jag måste tvätta linnet/t-shirten jag använder, sen har jag såklart dagar då det är omöjligt och det är också okej. Ofta när jag vaknar så vet jag vad jag har lust att träna just den dagen, och då kör jag på det.

En typisk vecka hemma i Lissabon kan se ut såhär:
Måndag – spinning plus mage
Tisdag – styrka hela kroppen
Onsdag – cardio, tillexempel 30 minuter jogg, 15 min cykel och 15 min crosstrainer
Torsdag – styrka, fokus ben och mage
Fredag – spinning
Lördag – vila
Söndag – milen

Jag hoppas med det här inlägget kunna inspirera till er som vill komma i bättre form men även att ni som är nere i det där träsket förstår att livet är så mycket viktigare än att vara ”smal” eller att komma i sina gamla byxor från gymnasiet. Låt din kropp hitta sitt perfekta läge, där den trivs, och sen tänk inte så jävla mycket på vad du ser på sociala medier. Allt är ändå fejk. Jämför dig inte med andra , och tänk inte på vad som kan bli bättre eller snyggare, ta kontroll och omfamna det som är bra med just dig. Har du gått ner två storlekar men inte har kvar den där energin eller glittret i ögonen så spelar det ju ändå ingen roll. Att vara vacker sitter inte i ens vikt. Att vara vacker handlar om att älska sig själv.

img_2630.jpg
 

Lördagkväll

Min lördag har spenderats här, förutom två timmar på gymmet. Victor har precis åkt iväg för sin bortamatch så nu ses vi inte igen förrän om 10 dagar, det går nog fort den här gången. Resten av kvällen ska spenderas här, det går inte riktigt som jag vill om vi säger så. Jag hoppas er kväll är betydligt bättre än min, vi hörs imorgon igen.