Idag händer allting på samma dag! Jag FYLLER 25 ÅR! OCH min nya hemsida är online!! Så numera är det majanilssonlindelof.com som gäller! Vi ses där vänner <3

Jag går ju runt här hemma som bekant i enbart pyjamas nu förtiden. Det blir för tajt annars he he. Men det betyder också att jag har investerat lite i fina pyjamaser, det blir roligare att glida runt som Hugh Hefner då.

Jag bar denna häromdagen på instagram och frågorna strömmade in, faktiskt den perfekta julklappen om ni frågar mig! Hade älskat att få denna på julaftonsmorgon. Tips! Den kommer ifrån Bikbok och ni hittar den här! (adlink).

Vi har, precis som några av er uppmärksammat på min instagram fått in lite nya möbler i huset. Däremot är vi inte alls nöjda just nu och det är mail som skickas fram och tillbaka mest hela tiden. Kanske det sista man vill göra fyra dagar innan jul. Men jag har försökt vara lugn, och njuta av att mycket annat har kommit på plats i huset. Fönstren är tvättade och vi har installerat lampor på trädgården så jag är inte längre rädd när jag är ensam hemma.

Problemet nu är att vi var lovade ett färdigt hus till jul (det var därför vi ens la pengar på inredare för att få hjälp “snabbt” annars hade jag gjort allting själv) men någonting som har blivit ganska vanligt är att folk gör ett halvt bra jobb för oss som vi sen förväntas “nöja oss med” om vi inte vill betala mer. Pratade med min mamma om just det att folk ganska ofta utnyttjar oss på det sättet för att vi i deras värld har pengar vi bara kan bränna, hade hon varit kunden hade hon aldrig fått den responsen vi har fått eller får. Vi som kunder förväntas att betala för tjänster och resultat trots att vi inte är nöjda, och vill vi bli nöjda får vi öka priset. Medan det i vanliga fall brukar vara så att man betalar för en tjänst, och får precis det som är utlovat och om inte vill företaget hjälpa till att lösa problemet så att kunden blir nöjd. För oss är det alltid tvärtom. Det gäller ganska mycket i våra liv och vi hamnar ofta i såna situationer. Bara för att man vet vilka vi är så tänker man att äsch då får dom pröjsa mer om dom vill ha mer, istället för att respektera vår tid och våra pengar precis lika mycket som andras.

Vi vill ha en annan soffa än den som har blivit levererad till oss (Victor får inte plats i den som kom häromdagen) och det tar ju minst tre månader vilket gör mig lite stressad och ledsen då jag har visualiserat att bara gå runt här i mitt färdiga hus i mars och plocka med bebisens saker och planera och fokusera på min mammaledighet. Jag har ju en del att planera och fixa med för att kunna slappna av så jag har inte lust att stå här hemma och möta byggare, frakta ut soffor, måla om osv. Nu börjar vi om på noll igen. Och det är andra gången vi gör det här i huset trots att vi anlitat hjälp två gånger. Vi tänkte att poängen med att anlita hjälp är att få ett bra resultat och det relativt snabbt, men totalt så har vi väntat i sex månader på olika inredares jobb som sedan resulterat i att vi sitter här och ba jaha då får vi börja googla på soffa själva och slängt x antal kronor i sjön. Den här gången står jag dock på mig och kommer att se till att jag som kund blir nöjd. Men vi skrattar nästan åt det nu, hur saker och ting bara inte kan komma på plats. Det spelar ingen roll vart eller hur man bor, tror vi alla bara har behovet av att få komma hem till sitt och känna “ahhhhh” när man slänger sig ner i soffan. Känna känslan av “hemma”. Och det får man genom att ha en soffa man tycker om, eller filtar man har valt ut eller tavlor på väggarna.

Situationen känns lite frustrerande och ledsam men jag vet ju att det blir bra tillslut, tror mer att det är känslan av att bli utnyttjad som sårar mig lite och inte själva grejen att saker och ting inte blev som planerat. Det känns så märkligt bara, men har ju insett att många människor är så men det gör lika ont varje gång faktiskt och så blir jag påmind om vilken syn man har på oss.

Men nog om det, jag har pratat med mina älsklingar som vanligt. Här ser ni Nellies hand och jag kan tänka mig att Mason sekund efteråt låg på golvet och grät efter att ha blivit puttad av sin storasyster.

Vi har fått in julstämning här hemma <3 Victor får ett stort paket i år och när han kom hem skrek han till som ett barn. Jag visste inte att det faktiskt funkar så även med STORA killar, att man blir  mer hypad över stora paket? Eller är jag gift med en femåring bara är det de?

Och vi har slagit in paket <3

En kväll åt vi rester, det finns ingenting bättre. Att få lite av varje. Som ett smörgåsbord. Till det tittade vi på Hela Sverige Bakar. Helt rätt vinnare vann!!! Jag var så stressad där ett tag.

Vi har fått hem paket med bebissaker som jag har beställt. Det ligger framme vid vår tv nu och det är så mysigt att få se det varje dag. Vi ska ta upp det nu när vi får gäster så det inte blir så mycket grejer överallt men sen åker det rakt fram igen. Det blir mer på riktigt då.

Vår bebis fick present av Tove <3 och jag grät såfort jag såg kortet. Att mina vänner lovar att älska mitt barn är det finaste. Har ju förstått och lärt mig mycket via Sanna att har man människor runt sig som inte bryr sig om sina barn så går det sällan att ha kvar en bra relation. Vilket jag förstår mer och mer för varje dag som går, sen kräver jag inte att alla ska ÄLSKA småbarn och att inte alla kommer vilja sitta och bara prata om bajsblöjor men skulle man komma hem till oss och knappt ta sig tiden att säga hej till mitt barn skulle jag aldrig kunna ha en relation med den personen.

Det är ju även en del personer i mitt liv som jag haft relationer med i många många år (en i hela mitt liv tillochmed) som inte ens har skrivit grattis till barnet. Att mitt barn ens skulle kunnat att ha en sån person i sitt liv gör mig nästan skärrad och så glad att det inte blir så. Det säger mycket om någon menar jag och såna personer kan man inte ha runt sig, även om dom är snälla mot dig exempelvis, så är den personen en viss typ av person som inte ens kan skriva grattis till ens barn i magen när man haft en fin tajt relation. Vill bara ha vettiga och fina människor som trots allt kommer ihåg det viktiga i livet och kan svälja sin stolhet och skriva ett kort meddelande eller ringa ett kort samtal. Man måste alltid välja kärlek, inte hat eller bråk.

Men lycklig över att vi kommer hem i sommar och att bebisen kommer ha världens bästa människor runt sig, hen kommer vara bortskämd när det kommer till kärlek alltså. Men det är okej. Man kan aldrig få för mycket kärlek.

Min mage och mitt hår växer så det knakar. Måste till frissan!

En morgon skickade jag denna till Victor och frågade om han hade glömt någonting efter frukosten på morgonen.

Jag har varit iväg på middag med Viggis och några andra. Såg ut såhär då!

Och en dag åkte vi iväg och skänkte kläder! Jag vill hitta en bra organisation här i England som jag kan skänka till (tips mottages gärna). I Sverige finns det så många bra och OLIKA organisationer så man kan välja efter vad som känns bra för just en själv. Jag skänkte till Med Trasiga Skor förra året vilket jag kan tipsa om! Organisationen skriver ut på Facebook vad som efterfrågas just nu, exempelvis “Tjej 15 år storlek 38”. Jag skulle även vilja hålla i en bloppis eller liknande och skicka alla pengar till välgörenhet men det blir svårt med all frakt osv med tanke på både miljön och kostnader och allting. Eller iochförsig, jag skulle kanske börja kunna sälja kläder på tradera och sedan ta med kläderna i resväskorna när jag åker hem? Har ni tips så kom gärna med det! Nu åker vi till engelska versionen av “Myrorna” och skänker!

Nu närmar det sig med stormsteg, julen. Och jag fyller ju år redan på fredag så festligheterna börjar redan då för mig. 25 år?! Det känns lite sjukt faktiskt. En milstolpe. Och inte hade jag en aning om att jag skulle vara gravid på min 25årsdag. Otroligt. Minns även att jag för ett år sedan tänkte att det inte fanns en chans att jag skulle vara gravid det här året, många sa nämligen det. “Om ett år Maja”, nej nej sa jag. Men är så lycklig över det.

Det är dock lite vemodigt att inte få vara med Victor den dagen men han åker iväg på bortamatch på fredag så jag åker hem till Sverige på morgonen istället. Min fantastiska mamma har lovat att ordna och dona åt mig, så det blir en traditionell kväll med släkten vilket jag älskar. Jag har förstått att alla firar så olika men hos oss har det alltid varit så att man firar den dagen man fyller år, oavsett om det är en fredag eller tisdag. Det här är någonting jag vill hålla kvar i för vårt barn, kan dock bli svårt då alla bor utomlands och typ kommer behöva åka hit för att ens kunna fira hen men det hade känts fint när hen är äldre. Det blir en annan känsla då. “Min dag”. Inte att det är ens stora dag, men att allting får vänta tills på lördag när släkten kommer. Hursomhelst Victor tycker återigen att jag är galen. Han är inte så mycket för födelsedagar då han fyller år på sommaren och alltid var borta på turnering eller träningsläger, det här har ju gjort att när han fyller år och väl är hemma så får jag PANIK och vill göra ALLT och lite till för honom. Hur som helst. Min låtsasmorfar är trädgårdsmästare och av honom fick man alltid en fin rolig blomma på sin födelsedag (som när man var yngre mamma blev mest glad över). Och så fick man alltid av moster eller om det var mormor en rolig present som man hade önskat sig men även en liten silversked till ens “samling”. Bara vi som hade det så? Man vill knappt öppna det paketet för man visste att det skulle ligga en sked där i, mindre kul när man var sju år låt oss vara ärliga. Idag har mamma skedarna som jag tror att hon har glömt bort att jag vet om, men det har jag icke. Dom ska hämtas redan nu på fredag (så du kan diska och lägga i dom i deras ask när du läser det här mamma).

Har ni några traditioner? Jag fick förresten en kommentar om att köpa en julgranskula till vårt barn varje år i 25 år vilket är den bästa idén jag någonsin har hört. Tillochmed Victor tyckte att det lät mysigt så det ska vi börja med eller om hen ska få det av sin mormor eller farmor, mysig tradition ju. Eller TÄNK om mormor eller farmor startar det som tradition och gör det för varje barnbarn? Så blir det kusinernas grej, “Hur såg din julkula ut??”. MYSIGT.

Förra året på min födelsedag så vaknade jag av frukost på sängen av min älskling. Vet inte om jag är väldigt hormonell idag men kan verkligen börja gråta av vilken fin man jag lever mitt liv med. Jag vet ju att man ska bli bortskämd på sin födelsedag men att han anstränger sig så för mig är så mycket kärlek och så fint. Jag menar att han gick upp i gryningen och bakade pannkakor till mig? Älskar.

Jag fick världens vackraste blommor och presenter, och ett kort där det stod att väska skulle packas. En liten dröm att få ett sånt kort ju? Magiskt.

Och vi checkade in på ett slott, drack bubbel, fick massage, åt femrätters och mös hela natten. Bästa födelsedagen någonsin.

Året innan firade jag hemma hos mamma och Victor var kvar i England. Släkten kom och vi åt god mat och drack bubbel. Fick blombud av Viggis <3

Och kvällen avslutades med fest på stan i Västerås med Malin <3 Det var inte en kotte på stan men vi hade mysigt ändå.

Nu börjar vi känna oss lite lite stressade. Och det kliar i fingrarna för att jag VILL börja få hem grejer, pilla och pyssla. Så nu efter jul, ska vi börja med lillens rum och alla grejer man behöver. Så just nu knarkar jag barninredning. Nu kommer ju ni att tycka att jag är sinnessjuk men hen kommer ju få tre rum ju. I lägenheten i Västerås blir det en säng i vårt sovrum sen en liten lekhörna i vardagsrummet, det räcker. I Stockholm får hen ett rum bredvid vårt sovrum så vi behöver säng, leksaker och sånt där. Och här i England är såklart viktigast för här kommer hen spendera mest av sin tid, och det är ju här vi bor. Däremot känns det viktigt för mig att när vi flyger hem för landslag så ska inte bebisens värld bli kaotisk utan struktur och grejer utan hen ska veta att i Stockholm är det såhär och då ser min säng ut så och i Västerås såhär. Vill inte släpa mig mig lite leksaker i resväskan utan att man har lite grejer på varje ställe. Att det blir en normal sak i hens vardag, att pappa är borta på landslag betyder inte ostruktur och resesäng i 10 dagar och vi vill ju gärna ha minst tre barn så jag tänker att sakerna blir använda ändå. Det jag tar med mig av Sanna är faktiskt att inte ha ett skötbord på varje ställe utan enbart här i England! Och så vet jag ju att barn typ ändå tycker att våtservetter och vattenflaskor är de roligaste leksakerna så jag kommer inte gå lös på det heller men tips mottages gärna!

Så nu kikar jag runt, såklart vill jag ha lite olika på alla ställen men jag faller alltid för samma stil.

Säng / Puff /  Skötbädd / Bäddset / Förvaringslåda /  Sänghimmel / Elefant / Bokstöd / Rislampa (adlinks).

Hej Maja! tack för en toppenblogg! En liten fråga som jag funderat på…ska se om jag kan formulera mig rätt =) Victor, som har ett kontrakt, hur gör han om han ex har bortamatch och du åker in på förlossningen. Får han ”släppa allt” och åka till dig? Eller är dom hårda med att de inte kan avbryta allt pga sin partner ska föda barn? Väldigt nyfiken och hoppas jag får ett svar! Stor kram.

Hej <3 Och tack för att du läser. HAHA BRA fråga. Det är ju väldigt olika från klubb till klubb. Jag vet skräckhistorier där klubben har tvingat spelaren åka från sjukhuset innan barnet kom till världen då det dagen efter var match. Har några vänner som har missat förlossningen pågrund av flyg och liknande. Däremot tror jag och vad jag har hört att många klubbar har samma slags regler och moral där, att spelarna alltid ska försöka vara med på förlossningen. Däremot är det sällan spelaren får vara hemma för att tjejens due date är passerat eller liknande. Alltså har jag due date 25e april och bebisen inte har kommit kommer Victor fortfarande åka på planerade matcher samma vecka. Han sitter inte hemma med mig och bara väntar. Däremot har jag känningar, eller får jag känningar när han är iväg så får dom åka hem direkt (då krävs det ju också att det går flyg, eller tåg eller liknande för att dom ska hinna hem). Men jag kommer att ha någon här för chansen att Victor råkar vara i en annan stad eller annat land är ju ganska så stor. Hoppas verkligen att han kan vara med på förlossningen, skulle bli väldigt ledsen annars. Han är ju min stora trygghet såklart och det skulle verkligen vara en sorg om han missade vår barns födsel. Och efter födseln så kommer han få börja jobba direkt igen, är det träning dagen efter så åker han förmodligen på den och samma om det är match! Stor kram

Är så glad för er skull <3 NJUT!
En fråga, vilket filter använder du på dina bilder? I vilken app?

Jag använder mig av appen VSCO! Filtret h3 som jag har köpt till! Sen justerar jag alltid färgerna och kontrasten.

Hur gör du dina kollage? <3

Jag använder mig av Canva och av appen Smartcloset!  PUSS

Varför ska ni inte fira jul tillsammans i år? Kram

Hej <3 Haha alla tycker att det är så konstigt att vi inte ska fira jul i år ihop men det är så enkelt som att jag gärna vill vara nära min familj och släkt i år pågrund av lite personliga anledningar och Victor har ju sin fotboll så hans släkt kommer hit! Men jag är tillbaka redan den 25e och får några dagar att fira med hans familj också vilket ska bli mysigt <3 jag får lite av båda helt enkelt!

En fråga, helt off topic men har för mig att du tidigare skrivit om känslan av att man ger mer än man får i en vänskapsrelation.
Idag fick jag en inbjudan till en av mina närmsta vänners babyshower, vi bor i varsin del av sverige men jag vill såklart av hela mitt hjärta finnas där på den stora dagen i hennes liv. Så jag började direkt kolla hur mycket det skulle kosta, hur mkt jag skulle behöva vara ledig från jobbet och hur jag skulle kunna pussla för att få ihop det och får SÅÅ dåligt samvete när jag inser att det inte kommer gå. Då säger min sambo ”men tänk nu, hade hon gjort det här för dig, lagt ut de pengarna, tagit sig den tiden och kommit hit, hur många gånger har hon hälsat på dig sen du flyttade hit för 6 år sen?” Och då insåg jag att nej, hon har inte varit här en enda gång, och har egentligen aldrig visat intresse för det. Och då blev jag så ledsen på något vis, eller fick klump i bröstet, för att jag insåg att jag kanske ger så mycket mer än jag får tillbaka, om inte alltid praktiskt så emotionellt. (Vet att det låter som hybris och att jag kastar upp mig själv på livets högsta hästar men det bjuder jag på).

Nuuu till frågan, vad gör man? Hur tänker man? Hur blir man inte ledsen och hur slutar man försöka ge allt när det liksom ligger i ens natur på något vis?

Oj vilken bra och stor fråga. Alltid när jag har bloggat om vänskap här i bloggen eller när jag och Sanna har pratat om det i podden så är det alltid många som hör av sig och känner igen sig. Det är klurigt med vänskapsrelationer. Och jag tror att det blir klurigare i en viss ålder, mellan 20 och 30 händer så himla mycket och jag tror att det är då man sätter sin grund när det kommer till vänskaper. Man inser ofta att man värderar olika, eller precis som du beskriver värdesätter olika saker.

Jag har precis som du alltid försökt åka hem, åka på tillställningar, göra en grej av vad som är viktigt i andras liv. Jag tror att det är viktigt. Att förstå vad som är viktigt för ens vän, oavsett om jag tycker att exempelvis födelsedagar är viktiga eller inte så kanske hen tycker det och då finns jag där. Så när du skriver “hur slutar man försöka ge allt” så borde du tänka om. Man SKA ge allt till sina nära och kära, men får du inte det tillbaka så måste man faktiskt (låter kanske hårt) men släppa den personen. Det är absolut inte värt det. För tillslut har man sin lilla grupp som man VILL ge allt till och som man får TILLBAKA allt ifrån. Exempelvis skulle jag vilken dag som helst åka till någon i min närhet om den behövde mig, jag skulle släppa allt och bara åka. Och jag vet att alla skulle göra detsamma för mig. Inte få nått trött sms om att man ska försöka eller se för man kanske har nått annat för sig.

Jag tror precis som du skriver att det kanske är dags att släppa lite på den relationen du har. Jag har känt ett tungt tryck på mitt bröst och varit så otroligt ledsen men har alltid kommit tillbaka till grundkänslan att det är för att jag inte kände att jag fick det som jag gav tillbaka. Och det betyder inte att någon har rätt eller fel, bara att man har olika syn på vad man gör och inte i en vänskapsrelation. Man kan ha olika prioriteringar och behov. Och ibland blir man bara för olika. Och tänker för olika och har för olika värderingar. Efter alla dessa år nu med Victor i andra länder har jag kommit fram till några grundstenar som är A och O för mig.

Man ska genuint vilja den andra gott. Går det bra för dig så är det min största lycka och man ska bli stolt över sin kompis (blir man inte det måste man själv ta sig en funderare och se vart skon klämmer.) Jag har haft känslan när jag hängt med folk att jag inte ens har vågat ta upp vad jag jobbar med just nu eller hur det går för mig och då är ju relationen helt fel. När någonting bra händer mig är mina bästisar dom första jag ringer. Det här har blivit ännu viktigare för mig allt desto mer Victor har vuxit karriärsmässigt. Ser man inte oss, framförallt Victor för den han är längre eller genuint vill han gott så har man ingenting i våra liv att göra. Vi behöver en liten tajt krets runtomkring oss och det har vi märkt tydligt genom åren. Exempelvis var det någon som tipsade en av Sveriges största tidningar om vårt bröllopsdatum och vart festen skulle hållas. Detta fick vi nys om när bara inbjudna hade fått informationen, alltså har någon, som inte är i vår närmsta krets men bekant med någon vår närmsta krets, försökt tjäna pengar på vår största dag i livet. Om det var en respektive eller om någon råkat se inbjudan på något kylskåp vet vi inte men det bevisar ju bara varför vi är så måna om vilka vi har runt oss. Sidospår.

Man ska ta sig tiden (och vilja ta sig tiden). Tar sig inte någon tid för mig kommer jag inte längre ta mig tid för den och det kommer sluta med att vi inte längre är vänner. Jag upplever att desto äldre man blir desto mer mån blir man om sin tid, det är ytterst sällan jag hänger med människor jag inte känner ger mig någonting. Jag har bland mina finaste minnen från Stockholm exempelvis. Malin har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig och Vickan och Tove försöker alltid fixa sina jobbpass för att kunna träffa mig så mycket som möjligt när jag är hemma. Och när jag kommer till Västerås så har nästan alltid min familj och mina kusiner med familj tid för mig. Det är kärlek.

Och på tal om det, jag tror att man måste hänga med människor som är lika en själv. Någon man vågar prata och drömma med. Jag tror att många som läser kan hålla med om det, att när man tänker efter så är ofta en vänner en kopia av en själv. Och om inte annat, någon man inspireras av. Annars tror jag att klyftorna blir för stora om man känner att den andra har helt andra åsikter eller livssyn.

Vad mer. Man ska helt enkelt välja människor kring sig som bara ger en precis det där man själv ger tillbaka. Man ska få energi och kraft. Känna att vad som än händer så VILL den här människan förstå mig och jag henne eller honom. Vi vill varandra väl och månar om varandra. Vänskap är bland det finaste som finns, kruxet är bara att det tar lite tid innan man hittar sitt gäng som var och en enbart ger en kraft. Så ofta vi har knepiga relationer, med vänner, föräldrar och partners utan att förstå att livet är för kort för det och ibland är det bättre att släppa taget och lära känna nya fantastiska människor.

Det är en befrielse när man väl kommit dit att man inte längre har ont i bröstet över en relation i sitt liv. Och att det finns människor som 100 % bara vill dig väl och älskar dig för att du är du.

Du ska bara åka på babyshowern om du tror att hon hade åkt för din skull, däremot säger ditt tryck över bröstet att hon nog inte skulle det tyvärr. Och mitt tips är väl att kanske låta den relationen vara nu, för den dagen då din faktiska babyshowern kommer och hon inte dyker upp så kommer det göra väldigt ont. Ge din tid och energi till en vän som förtjänar den istället, det tycker jag. Stor kram.

När kommer din hårvideo upp? Älskar din blogg och hela dig.

Jag ska försöka spela in den IDAG! Men innan nyår är den 100 % uppe måste försöka hinna med allting bara och hoppas jag hinner med det idag. Kram och tack för tålamodet.

Min topp från Stockholm ni undrar över kommer ifrån H&M och kostar 199 kronor! Här hittar ni den! (adlink). Skjortan kommer ifrån Zara, jag försöker alltid hitta länk till er men blir skickad till UK-hemsidan och där fanns den inte kvar. Hittar någon länken i Sverige så klistrar jag in den (uppdatering – här är länken)<3.

Nu kikar vi på tillbakablickarna från Stockholm. Jag sitter i vårt vardagsrum och dricker dagens första kaffe, Victor är ledig idag så jag tror att vi ska åka och inhandla julklappar (vi inte har inte köpt en enda….). Annars ska vi bara mysa. Jag hade velat träna också så jag kommer att behöva ta tummen ur. Alltid så svårt när Victor är ledig och är hemma, vill ju hänga med honom som den tofflan jag är. Men nu kör vi! Throwback Stockholm!

Jag sprang ju runt på möten hela torsdagen och såg ut såhär! Jag kan typ inte berätta om något av dom och ett gick inte heller bra. Det som är skönt efter det här året är att jag verkligen har insett mitt värde som influencer, min prislista (har tagit alldeles för lite betalt innan) och min standard. Även om jag på papper inte har mest antal följare i Sverige så har jag ett otroligt engagemang (vilket jag äääälskar). Vi puttrar ju inte på här inne menar jag utan det diskuteras, ställs frågor och vi har skapat någon slags vänskapsgrupp här. Även på instagram så har jag många följare som är engagerade och det kan man alltid se på mina siffror. Och det känns fint nu att jag dels har förstått mitt egna värde och vad jag vill vara för slags brand. Jag har tackat nej till bra kontrakt senaste tiden men jag vill ha det bästa av dom bästa kontrakten. Men även min bebis gör det enkelt för mig, känner jag att jag inte får tillbaka det jag förtjänar av företaget (ibland vill man ju göra saker ändå för att det verkar så kul) så tackar jag nej, för min mammaledighet mars fram till sommaren är viktigare än ett roligt projekt. Så det här var faktiskt första gången jag har tackat nej till roliga stora projekt, och det känns bra. För att jag står på mig och sitter inte där om ett halvår och känner mig bitter över avtalet.

Jag har även haft möte med min projektledare Jonna. Vi satt länge och har en tydlig plan för 2019 vilket känns så roligt. Och tryggt. Som om att jag kan andas igen.

Vi åt även lunch med vår gemensamma kompis Emelie där vi brainstormade ännu mer, älskar vilken GIRL POWER det är i den här branschen. Där sitter yngsta är 24 år och bollar om helt sinnessjuka ideér. Det tycker jag exempelvis Bianca har bevisat senaste tiden. Så mycket skit hon uppenbarligen alltid har fått och nu ba BANG. Sån hållkäften-smäll! Blir för inspirerad för mitt egna bästa. Tjejer är bäst alltså och den här branschen har förändrat så mycket. Har svårt att se att någon av oss ens tar åt oss längre när någon inte “förstår vad vi jobbar med egentligen”. Då tänker man bara att den personen är lite trög och inte har hängt med i svängarna. Även när man går in i ett möte, man vet att de mötet kommer bli enklast och mest produktivt om det enbart är kvinnor där inne. Ser man en medelåldersman så tänker man att jaha nu blir det satt försöka förklara vad en IG-story kan göra i marknadsföringssyfte i en kvart. Snark. HÄFTIGT JU? Jag älskar män såklart men jag älskar att denna branschen styrs av kvinnor.

Jag sprang förbi GinaTricots presskontor också, det enda jag hann med denna gång. Älskar förövrigt neonskyltar och har beställt en hem till huset :))

Efter alla möten åkte jag till Sanna och barnen, kände ett starkt behov att få pussas med dom lite, vet ju inte när vi ses igen. När jag hänger med dom nu blir jag så glad och jag kommer på mig själv att bli ivrig tills mitt barn är här. Jag pusssade på Masse och sa det till Sanna, att tänk från och med i vår så kommer jag ha min alldeles egna bebis som jag kan pussa på så mycket jag bara vill. Längtar nu. Vi bakade pepparkakor som ni kan se <3 och jag och Nellie åt upp all deg, överdriver knappt.

Sen kom fredagen och jag och Jonna flög till Köpenhamn! Älskar Köpenhamn, hade lätt kunnat tänka mig att bo där.

Jag såg ut såhär när vi åkte till vårt möte där vi satt i x antal timmar. Kontrakt ska skrivas på i veckan och i början av januari får jag berätta för er!! Det största hittills för mig, och någonting jag är sjukt stolt över.

Efter mötet och lunch hoppade vi på tåget därifrån och jag steg av i Lund!! Anlände några timmar innan Sanna så jag tog en taxi till hotellet, redo för mys och lyx och sånt där. Checkade in och skickade en bild till Sanna (hon var den duktiga som bokade åt oss), “inte ska vi unna oss gumman”. Tydligen var ju nästan allt slut men hotellet skulle trots det ha 4.5 stjärnor (en lögn). Här är en bild på utspilld öl i hissen som förmodligen legat där ett tag.

¨

Fick denna bilden till svar. “Skojar du eller? Vet du hur dyrt det va?”. Ja så vi båda hade tänkt unna oss två härliga nätter på hotell men det blev som de blev. Tur att sällskapet var så bra <3333

Sen kom lördagen ju som ni vet!

Och vi gick in i glasburen med Musikhjälpen! Så himla roligt!

Jag bara älskar att jag får göra sånt här med Sanna och att vi som ett team får gå in. Allting blir så mycket roligare då.

Dagen var ganska hektisk, vi var ju inne flera gånger så direkt efter detta väntade hotellrummet, byta om till vårt pyjamasparty och sen var det bara att åka tillbaka.

Efteråt fick vi sån fin respons <3 Vi fick ju även träffa två tjejer som vann att få komma in med oss i boxen vilket var såå roligt. Älskar att träffa er som lyssnar på podden. På kvällen mös vi själva på hotellet, åt middag och repeterade vår livepodd. Det börjar ju närma sig nu!!!

Och igår var jag såhär trött att jag tillochmed stavade fel. Ögonen värkte och min bebis sparkade som en galning. Typ som om att” mamma kan du chilla en sekund nu”. Så jag flög hem till Manchester, och sen chillade jag resten av dagen. Victor kom hem vid åtta och sen bara pussades vi tills jag somnade tätt intill framför solsidan. Bästa dagen på länge och jag har tänkt försöka ta något julledigt nu, svara på lite mail och så men annars varva ner ordentligt denna veckan. Det vore mysigt.

Vecka 23 flög förbi så nu sitter jag här hemma i soffan i Manchester (landade tidigt imorse) och kommer på mig själv att knappt ha tänkt på graviditeten den här veckan. Konstigt. Vissa dagar är det de enda man tänker på och andra inte. Jag kände bebisen sparka för någon timme sen och då fick jag nästan dåligt samvete och sa högt “men heeeeej älskling är du däääär, förlååååt”. Det har varit en hektisk vecka med mycket annat att fokusera på.

Mitt mående: Jag har mått så bra den här veckan. Något mindre ångest. Mindre stress. Mer harmoni. Ett lugn. Mår precis som vanligt nästan när livet är i ordning. Inga konstigheter helt enkelt.

Mina hormoner: Jag känner mig mer gråtig den här veckan. Fina tankar och minnen kan komma upp i huvudet och så gråter jag. Går nått som jag inte vill så gråter jag. Blir jag lite irriterad gråter jag. Ja jag gråter mest hela tiden helt enkelt så jag antar att det beror på hormonerna för såhär brukar jag verkligen inte vara. Jag är känslig men det finns ju en gräns. Ingenting jag störs av dock, och Victor bara skrattar.

Mina cravings: Jag borde nästan ta bort den här punkten för det är oförändrat. Jag äter allt och ingenting. Reflekterar inte över det direkt, det enda är väl att jag äter något mer “skit” än annars men äsch, jag äter mycket grönt och bra mat så lite lösgodis gör ingenting då och då.

Min vikt och kropp: Nu känner jag, precis som förra veckan, verkligen av att jag har gått upp i vikt. Känner mig lite som en hamster med kinderna. På vissa bilder känner jag inte igen mig själv men det är absolut ingenting jag störs av. Otroligt hur min hjärna verkligen har omfamnat min graviditet och min kropp. Heja hjärnan <3

Övrigt: Och på tal om hjärnan, kan vi prata om det här med gravidhjärnan eller. HERREGUD. Jag är något virrig annars och nu så har det verkligen eskalerat. Jag kan gå upp på övervåningen och när jag tar det sista steget har jag helt glömt bort vad jag skulle göra där uppe. Mitt i en mening KAN JAG GLÖMMA BORT vad jag ska komma fram till. Jag kan börja ett sms och vara tvungen att ta bort hela för att jag inte vet vad jag ville. Det är helt otroligt. Jag tappar bort allt jag äger, mina air pods är borta sen fyra dagar tillbaka och nycklarna lika så. Allting är väldigt virrigt. Och återigen så skrattar bara Victor. Han förstår inte vad som förssiggår riktigt och inte jag heller. Nu förstår jag verkligen vad folk menar med gravidhjärna, det är ju en helt annan nivå.

Sen känner jag mig återigen lite stressad. Vi gör ju om hemma (det går sådär kan jag tala om för er) och barnrummet (och ALLT som har med bebisen att göra) har vi bestämt oss för att göra efter jul. Nu ser det dock ut som om att allting kommer att behöva fixas efter jul vilket gör mig lite orolig och stressad. Men jag försöker verkligen att vara i nuet och acceptera läget. Allting löser sig (har ju gråtit tre gånger idag över situationen så jag antar att det har lagt sig nu he he) och saker och ting blir INTE bättre av att man blir stressad. Jag hade sett framemot att ha ett hem nu vid jul men kommer nog få vänta ett par månader till vilket känns lite tungt men det blir bra, tillslut och det är de viktigaste.

Här är magen den här veckan! Riktigt stor nu <3 och pyjamasen hittar ni här! (adlink).

Nu ska jag ladda upp inför Victors match, jag är väldigt trött idag och tänkte logga ut, inte kolla mail eller sociala medier mer. Bara äta glass och gå runt i pyjamas. Längtar tills Victor kommer hem sent ikväll också, har saknat honom.